År tvåtusenelva.

Sitter och äter årets sista lunch. Frank sover, min kärlek sitter i soffan och är söt. Jag har tråkigt, och tänkte, jag fyller ju faktiskt i den här listan varenda år så det vore väl bra dumt att inte göra det nu.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Såklart, det går ju inte ens att räkna upp allt. Men bland annat så lagade jag den första riktigt egengjorda måltiden till oss, vilket är ganska pinsamt med tanke på våra år tillsammans.

Höll du några av dina nyårslöften?

Kan inte minnas att jag hade några.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Kaya och hennes karl fick sin lilla Elida.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, men Christoffers biologiska morfar gick bort, det var sorgligt.

Vilka länder besökte du?

Inga alls.

Är det något du saknat 2011 som du vill ha år 2012?

Ja, att ha ett normalt och värdigt liv, det har jag saknat.

Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

Flera stycken, men inget så där specifikt. Franks 1-årsdag, vår årsdag..

Vad var din största framgång 2011?

Oj, mest att komma igenom året med psyket i behåll, starkare än någonsin tillochmed.

Största misstaget?

Det vet jag inte riktigt, har nog inte gjort något sånt där gigantiskt misstag.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Några förkylnings- och febervändor i höstas, och en magsjuka på det, annars ingenting.

Bästa köpet?

Mitt nya objektiv till kameran! (Det var ett himla tjat om det där objektivet..)

Vad spenderade du mest pengar på?

Möbler till hemmet under flytten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Det var det mycket som gjorde, mest upplevelser, men framför allt mitt älskade barn som var ett hjälplöst litet spädbarn i början av året och går ur det som en springande individ som skriker "bajs!" i tid och otid.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Den här, det är barnets absoluta favoritsång.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och, det beror ju helt och hållet vad man väljer att fokusera på. Det jobbiga har jag bara fokuserat på när jag varit tvungen, och däremellan har jag varit väldigt glad. Jag vill säga att det har varit ett lyckligt år trots allt!

Vad önskar du att du gjort mer?

Skällt på folk som förtjänat det. (Försäkringskassan..)

Vad önskar du att du gjort mindre?

Grubblat, grubblat, grubblat.

Hur tillbringade du julen?

Hos mamma och pappa med tillhörande släkt.

Blev du kär i år?

Jag var ju redan kär, men om vi ändrar på frågan så blev jag mer kär det här året än vad jag någonsin varit tidigare. Det tar liksom aldrig slut, den där oändliga kärleken.

Läste du någon bra bok 2011?

Sorgligt nog har jag knappt läst någonting alls.

Favoritprogram på tv?

Vänner, som varje år. Den serien är lite som terapi för mig har vi kommit fram till.

Största musikaliska upptäckten?

Nu kommer jag låta mycket fjortis här, men Moa Lignell. Jag tycker att hon är fantastisk och blev lite (mycket) kär i henne, och lite arg för att hon sökte till Idol.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Min födelsedag var ganska oviktig i år om jag får säga det själv, i ärlighetens namn minns jag inte ens vad jag fick för något, men säkert var det något fint.

Något du önskade dig men inte fick?

Minns ej.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Himla tjat om min födelsedag. Men ja, vi fikade hos mina föräldrar, åt väl tårta.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Men självklart, massor.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?

Oj, inte vackert. Mycket positivt tillkommer när man får barn, men just det där med ens utséende och att ha ork till att ens göra någonting åt eländet, det försvann lite i samband med att Frank kom. Det positiva är väl dock att jag inte orkar bry mig och är skapligt nöjd med mig själv ändå.

Vad fick dig att må bra?

Barnen, mannen, vännerna och familjen.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Moa Lignell. (Skäms igen.)

Vem saknade du?

En herrans massa människor.

Dom bästa nya människorna du träffade?

Sandra, Jesper och Vide.

Fredag.

Dagen igår var en mycket bra dag. Jag och min lilla familj spenderade första halvan i centrum, i hopp att hitta någonting fint till oss eller hemmet. Men jag tycker att det är typiskt, när man väl har pengar som man kan göra lite vad man vill med (hur ofta har man det egentligen?) så hittar man ingenting som känns så där roligt att lägga ner pengar på. Kom iallafall hem med en skjorta till mig själv, nya skärbrädor och en äggklocka till köket, ett par klädtrasor till barnet och nya hål i mina öron. Sen är det ju verkligen inte meningen att man ska köpa saker bara för köpandets skull, men när jag inte har pengar så kan jag komma på tusen saker jag skulle vilja ha, och när jag väl har råd så står det still i skallen..

På eftermiddagen var det kalas för finaste Linda som fyller 24år imorgon. Ni får ursäkta mitt något överdrivna fotobloggande nu, men jag är helt lyrisk över att kunna ta bilder där majoriteten av dom faktiskt blir bra istället för tvärtom.

Lite nytt i vardagen.

Idag gav jag mig själv en julklapp, ett nytt objektiv till kameran. :-)

Det här med ögonbryn.

First of all, jag är en väldigt otjejig tjej på många plan och kan ingenting om skönhetsprodukter, och kan inga som helst "exklusiva skönhetsknep" whatsoever. Det lilla smink jag har är samma smink som låg där för fem år sedan. Nu när jag fått både fet och torr hud på samma gång (tack kära p-stav) så har jag även inhandlat någon sorts hudkräm-tjosan, men det är ungefär så långt mitt kosmetikintresse sträcker sig. Inte särskillt långt alls, med andra ord.
Och ändå får jag ständigt frågan om hur jag egentligen får till så tjusiga ögonbryn, hur jag egentligen bär mig åt. Detta ska jag nu tala om för er: eftersom att jag inte har tålamod till att ta bort ett hårstrå i taget med en pincett i evigheternas evighet så använder jag istället min sambos slöa rakhyvel. Jag vevar runt lite tills det ser okej ut, har ingen speciell teknik. Därefter tar jag min lilla ögonbryns-kleta på-penna med mörkbrun färg och drar över själva ögonbrynet, och vips så är det klart. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara när folk frågar hur jag egentligen gör, som om jag har värsta skönhetsknepet på lager, men nej. Jag är högst okunnig på dessa fronter och om sambons slöa rakhyvel kan räknas som ett knep så är det isåfall mitt knep. Nu ska jag fortsätta sitta här med mitt fettiga hår och trötta och osminkade ansikte, det är ju trots allt... måndag. (Var helt säker på att det var söndag, det hade varit en mycket mer okej dag att vara sunkig på..)

God jul i stugan!

Alltså, tanken var att det skulle komma en liten bildkavalkad här, på årets jul. Men lagom till vi anlände hos mamma och pappa så kom vi på att jag/vi glömt kameran hemma, och barnets andra jul är med andra ord inte dokumenterad på en enda bild. Det gör lite ont i hjärtat, men jag får försöka komma ihåg dessa mysiga dagar i huvudet istället, så gott det går. För ja - nog älskar jag julen och har alltid gjort, men att få fira julen tillsammans med sitt lilla barn är någonting alldeles extra. Frank har skött sig mer än exemplariskt och har varit en solstråle precis hela tiden, han har äntligen accepterat sin morfar och delat ut pussar till höger och vänster, och ovanpå det här så har han ätit mer julmat än vad jag trodde kunde få plats i en så liten människa. Efter paketöppning och ett sällskapsspelande (med frågor från 70-talet...) utan slut så dog jag en ytterst ful skönhetssömn i bäddsoffan. Känns som att vi har sovit borta i flera dygn, jag längtar efter att få somna i min egen säng inatt!
Idag firades det ännu lite extra med Veronica, Micke och Julia. Vi skippade dock julmaten idag och istället gjorde Christoffer sin fantastiska (alltså, hur många gånger har jag nämnt den i bloggen nu?) gryta, och den är faktiskt, helt utan tvekan, godare än all julmat i världen. Och även om barnen har stått i fokus dessa dagar så har även jag skämts bort med fantastiska presenter, så där att jag måste gå och titta och pilla lite på dom hela tiden och längtar tills jag får prova en del av dom också. Inte heller har jag/vi fått så här många julkort som i år heller, till och med Frank har vant sig vid att det dimper ner julkort genom brevinkastet i tid och otid och har sprungit i raketfart till dörren varenda gång för att håva in hälsningarna. Jag tror att han är väldigt nöjd med den här julen, trots att hans hjärna ännu inte är särskillt stor och kan koppla vad dessa galenskaper är för någonting, men så glad som han har varit så tolkar jag det som att han har njutit av all uppståndelse lika mycket som vi. Wonderful.

Det är inte för intet att det är lite skönt att det är över nu, dock. En gång om året räcker gott och väl, så att man får längta litegrann. Nästa år kommer mitt lilla hjärta att vara 2år gammal och vänta spänt på tomten, och för min del är julen inte helt över ännu. Om några dagar ska jag köpa en väldigt efterlängtad julklapp till mig själv, och sen ska jag på dejt med min <3-vän. Bio och  indisk resturang är vad som står på schemat, och inte hade jag önskat mig någonting annat än just det, lite kvalitétstid med den jag älskar så fasligt mycket och många gånger känner att jag inte hinner visa min uppskattning till så mycket som jag önskar. Det är den bästa julklappen vi kan ge varandra, är jag övertygad om. Hoppas att ni, kära läsare (alla två) har haft det lika fint den här julen med tomtar, mat och sällskap som vi har haft det!

Tvåtusentolv.

Jag vet att jag sa samma sak när tvåtusenelva stod runt hörnet, men jag vågar verkligen tro på att tvåtusentolv ska bli mitt år. Långsamt fylls almanackan med tider att passa, och trevliga samtal som inger hopp rings. Förmodligen kommer jag att bli besviken några gånger på vägen, och förmodligen är inte känslan av hopplöshet helt förbi, men innan år tvåtusentolv är slut så tror jag verkligen på att livet kommer att  flyta på. Den känslan har jag saknat, att uppleva att allting bara flyter på. Inga orostankar, ingen ångestklump i magen. Jag minns inte riktigt hur det känns, men jag längtar efter att bli påmind.

Frank har börjat med en mindre charmig grej innan läggdags. Eller okej, lite charmigt är det. Jag stoppar om honom, pussar godnatt och går ut ur rummet. Fem minuter senare hör jag ett ynkligt gny, och när jag går in igen ligger allting på golvet. Täcke, kudde, nallar och nappar. I sängen står barnet med ett ansiktsuttryck som säger "Ojdå, hoppsan, råkade visst tappa lite grejer här. Du kanske kan stoppa om mig en gång till?". Och ja, det är faktiskt enbart ett kärt besvär. Kanske han tycker det är lika mysigt som jag?

Jag har iallafall njutit av senaste dagarna, han blev lägligt nog (faktiskt, hellre nu än på julafton) krasslig och lite febrig ett par dagar innan jullovet, och har fått stanna hemma med mig istället. Prima liv, nu väntar en härlig jul!

Det här med gener.

Franks mamma:

Franks pappa:

Mitt livs kärlek.

Fredag.

Det har inte blivit så många vettiga inlägg här den senaste tiden, och egentligen har jag ingen god ursäkt till det. Jag har tagit tag i en broderi-julstrumpa till Frank (som jag började med innan hans födsel, say no more...), haft besök av gamla skolkamrater och blivit helt insnöad på det här med bloggtävlingar. Jag hinner tänka både en och två gånger, när jag sitter hela kvällarna och deltar i tävling efter tävling, att det nog är väldigt mycket slöseri med tid. För vunnit någonting, det har jag aldrig gjort. Men är man inte med så är det ju också helt omöjligt att ens ha den där lilla micro-chansen till en vinst. Inte sant?

Jag går en rätt tuff helg till mötes nu. Idag, imorgon och på söndag jobbar min käre från morgon till kväll. Butikstider innan jul är helt sinnessjuka, och det är helt enkelt bara att härda ut. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara med min son, men de där sista timmarna innan läggdags när en pappa som har saknat sin son hela dagen och med andra ord har all energi i världen kommer hem - det är en välkommen avlastning. Men vi ska ha det så mysigt det bara går, och det är inte särskillt svårt när man har en kille som springer mot en genom hela lägenheten det snabbaste han kan när man frågar "kan mamma få en puss?".

Och snön, var är du någonstans?
Jag vill ha en vit jul... ju.

Hymne à l'amour.

Tänk om himlen skulle rasa ner,
tänk om solen aldrig lyste mer
Om det sker, kan jag försäkra
det finns plats för oss ändå

För när värmen fyller våra liv
då är oro bara tidsfördriv
Som ett löfte om försoning
i din famn, när du är nära mig

Om en dag, den tid vi fått är slut
Om du dör - vårt timglas rinner ut
Låt det ske, för jag försäkrar
att då dör ju även jag
Och där uppe ska vi finna ro
när till sist bland änglar vi får bo
Och där finns inga plågor,
för i kärlek möts vi två igen

Onsdag sitter jag i tankar.

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

- Astrid Lindgren.

Lördag.

Franks vokabulär hittills: Mamma, pappa, titta, där - och idag hände detta:

Jag: - Oj, vad mycket bajs det var här.
Frank: - Bajs!
Jag: - Men åh, säger du bajs älskling?
Frank: - Bajs!

(Nej, jag skrek inte alls i falsett och var tvungen att ringa Christoffer som stod på jobbet för att berätta detta lyckliga framsteg.)

Ett avslöjande.

Jag tycker att det är jättejobbigt när jag börjar gilla låtar jag inte "ska" gilla, typ radioplågor. Ni vet, sånt där jag egentligen vill hålla mig långt ifrån. Men varenda gång jag hör den här så börjar foten stampa takten lite i smyg, kroppen börjar gunga och innan jag vet ordet av det så står jag och skrålar med också.

Kan liksom inte hjälpa det. 

Ingen bra början.

Tröttheten är ett faktum, men jag vet dock inte varför. Igår fick vi den längsta sovmorgonen på över ett år, den lille hern behagade nämligen att sova ända till 08:40 (!). Man ändrar sin syn på vad som är sovmorgon när man får barn, om jag minns rätt så var 08:40 hemskt tidigt en ledig dag en gång i tiden. Nåväl, vi fick besök av Edit och Alvar under eftermiddagen och det var så himla trevligt. Det är fascinerande att se hur 1-åringar egentligen leker med varandra, det vill säga knappt någonting alls, dom leker mest brevid varandra. Tar varandras leksaker ibland, pratar bebisspråk med varandra ibland, annars är det mest ens egna värld som gäller. Konstiga småfolk, vad fina ni är!

Och idag gick vi upp förfärligt tidigt för att hinna till ett möte på dagis. Det var mest bara upp och iväg, genom en iskall promenad med blåst och snöblandat regn, enbart för att mötas av beskedet att mötet är inställt för att personalen som skulle hålla i det blivit sjuk. Någonstans där ville jag gråta, med hackande tänder och en blöt kaluffs som fick mig att se ut som en dränkt katt, men det var bara att vandra hemåt (läs: åka pendeltåg) igen. Hann iallafall stanna vid affären och inhandla förnödenheter så att jag inte behöver gå hungrig idag, och "råkade" även köpa med lite gottis som ska underlätta alla samtal jag måste ringa. Jag är ingen pratsam person såvida jag inte är bekväm i situationen, och jag kommer nog aldrig bli bekväm med att ringa någon form av auktoritet. Hoppas chokladen hjälper.. 

(Men först ska jag se alla missade avsnitt av julkalandern, så det så.)

Får jag lov?

På söndagar känner jag mig alltid tvingad till att komma upp med ett gott humör, åtminstone söndagarna i december. Men alltså, jag är en förfärligt dålig morgonmänniska och även om jag är skapligt pigg så får jag aldrig i mig någon frukost. Så där sitter vi och gör ett tappert försök till att få en mysig adventsfrukost. Christoffer med sitt kaffe, Frank med sin smörgås, jag med mitt ingenting och egentligen, egentligen vill jag vara ett åskmoln men låter bli med det. Det är ju faktiskt andra advent. Och då ska det vara mysigt, frukost eller inte. Frank var nöjd iallafall!

Innan herren i huset gick till jobbet tog han och barnet en liten sväng-om i vardagsrummet. Inom loppet av en halv minut hann jag ta sisådär hundra bilder på härligheten, men det är ju så fint. Nu är vi iallafall pigga, har ätit falukorvslunch och Frank sover sin dagliga vila medan jag sitter här och inte riktigt vet vad jag ska hitta på. Inte mer än att skriva ett alldeles för tråkigt blogginlägg här alltså..

Be good or be gone.

Vad som gör att jag trivs lite extra mycket idag:

•  Min kärastse gav mig sovmorgon idag (vaknade 8:00, hurra!) och jag fick så mycket   energi av det att jag kände för att diska innan jag ens ätit frukost. Det har nog aldrig hänt förut.
  
  
• Nyhetsmorgon ger mig julkänslor som ingenting annat. Kalla mig gärna pensionär-madde.
  
  
• Julkalandern i år verkar vara fantastisk.
  
  
• Frank hämtas tidigt från dagis idag. Hjälp, vad jag saknar honom. 
  
  

Vad som gör att jag otrivs lite extra mycket idag:

• Dessa jobbiga telefonsamtal som jag försökt ringa VARJE DAG den här veckan, utan att komma fram. Det är inte så att jag gillar att gå med ångest, jag vill bara få det överstökat och tycker därmed att myndighetsmänniskor borde vara bättre på att svara i telefonen. Det blir ett himla liv om man själv missar en telefontid med ett par timmar, men dom får visst göra lite hur som helst...