En mellandag.

Time flies. Jag hänger verkligen inte med. Nu har vi helt plötsligt avverkat två julaftnar, en med min familj och en med Christoffers familj. Vi har ätit så vi nästan spruckit och blivit bortskämda med kaffemaskiner, pussel och yogamattor. Vi har också blivit förkylda och kraxar som kråkor, Frank har fått tillbaka sina jag-VÄGRAR-klä-på-mig-utbrott som är mindre charmiga och katten löper. Två tålamodskrävande saker på en och samma gång och stundvis vill jag lägga upp den ena på blocket och den andra kasta ut genom fönstret. Obzzz, jag skämtar. Såklart. Typ. Två gånger i veckan flänger jag även till vårdcentralen för att lägga om mitt sår på foten. Jag har nämligen fått nekros i ett av operationssåren, det vill säga död vävnad. Det låter sannerligen inte särskillt bra att ha någonting dött på sig. Svart och ofräscht är det tydligen, jag är glad att det sitter bak på hälen så jag slipper se eländet. Idag förträngde jag detta faktum genom att resa land och rike med min man, åtminstone från solna centrum till kista centrum, blott två tågstationer men ändå. Jag spenderade lite julklappspengar på världens bästa ansiktskräm som är i särklass det dyraste jag köpt i hudvårdsväg, ett the sims-spel (jag var osäker på om jag skulle våga skriva detta men JA mitt beroende vet inga gränser) och en ny frisyr. Och nu, nu måste jag verkligen sova.

Mysigheter.

Jag har fått en infektion i ett av operationssåren på foten. Det har med andra ord varit ett himla flängande till vårdcentralen senaste dagarna, det är jag och pensionärerna minsann. Sköterskan rengör så gott hon kan och jag äter antibiotika så gott jag kan. Idag gick jag även därifrån influensavaccinerad, det kan nog vara lika bra när jag ändå tillhör en riskgrupp. På måndag ska jag tillbaka igen för att få svar på sårodlingarna samt ta bort lite död vävnad - ungefär så mysigt som det låter. High five livet!

 

Nu är i alla fall alla julklappar inhandlade, och julkorten är postade. Granen har inte fällt många barr (madeleine&christoffer - julgransexperterna) och nu ska vi bara försöka hålla oss friska i några dagar till så att vi får en mysig jul. Igår var jag på julbord med jobbet och imorgon jobbar jag sista dagen innan lite välbehövlig ledighet. Eller ja, så ledigt det kan bli med en 3-åring. Sen är det '14. Herregud. Fyller mitt barn fyra nästa år? Hur gick det till?



En sån där dag.

Nej. Vi klarade oss inte från magsjukan. Det var ingen trevlig historia det inte nej, men vi överlevde. Helt klart en väldigt effektiv bantningsmetod, att vara utsvulten och tömma kroppen en gång i kvarten. Jag rekommenderar det inte dock. Man mår inte bra.

Nu när vi sitter i karantän och lallar runt här hemma så fick jag för mig att beställa hem en julgran över internet. Några timmar senare plingade det på dörren och utanför stod en tjusig kungsgran och ville in. Titta så fin den blev! Nu ska vi bara få stackaren att överleva också, vi har kört på säkert kort och plastgran tidigare år så vi får se hur det går. Det doftar i alla fall ljuvligt här hemma.

Välkommen till sjukstugan.

Magsjukan anlände som en explosion igårkväll när barnet spydde ner hela vår säng. Myz. Det verkar dock inte vara någon värstingsjuka, han har inte spytt sen dess och förutom några mindre trevliga blöjbyten och lite lätt feber idag har det varit ganska lugnt. Och vi som skulle på bröllop idag. Bittert och surt som in i helvete. Men vi fick snällt avboka tågbiljetterna, sånt här kan tyvärr inte hjälpas. Jag tror att han kommer vara frisk imorgon och än så länge har vi inte börjat spy okontrollerat i alla fall. Och nej, jag är inte den som gömmer mig i ett annat rum och häller i mig vitpepparkorn när magsjuka härjar. Kort och gott för att det känns lönlöst, det är ju så otroligt smittsamt och ofrånkomligt ändå. Och jag pussar mitt barn ungefär en miljard gånger om dagen oavsett tillstånd. Helt enkelt för att jag inte kan låta bli.

Sen undrar jag likt Fifi, hur det här med att jag gråter åt allt och ingenting ska fungera i samband med att min son går sitt allra första luciatåg om sex dagar. Jag får gömma mig bakom någon bred förälder och snora och snörvla hejvilt tror jag bestämt. Och någon mascara ska jag nog inte ens fundera på den dagen nej.

 



Juletider.

Jag har svårt att förstå att det är december och att år '13 snart är förbi. Det har varit ett bra år, jag har fått mycket tid till att läka helt och hållet som människa efter att jag blev sjuk. Jag har fått tid att bearbeta allt och hitta styrkan i mig själv igen, bara genom att låta dagarna ha sin gång. Att ha ett mål varje morgon, göra mitt bästa under arbetsdagen, hämta min son på dagis. Året har varit fläckfritt från allt vad oro och stress heter, och det är nog det som har bidragit till den människa jag är nu. En trygg och skapligt självsäker människa med ännu större drömmar och mål som jag har börjat ta tag i, och kommer börja genomföra nästa år. Alltifrån resor jag länge har drömt om, till att ta upp pluggandet igen.
Men först har vi härliga december kvar. Jag ska njuta.