Välkommen till sjukstugan.

Magsjukan anlände som en explosion igårkväll när barnet spydde ner hela vår säng. Myz. Det verkar dock inte vara någon värstingsjuka, han har inte spytt sen dess och förutom några mindre trevliga blöjbyten och lite lätt feber idag har det varit ganska lugnt. Och vi som skulle på bröllop idag. Bittert och surt som in i helvete. Men vi fick snällt avboka tågbiljetterna, sånt här kan tyvärr inte hjälpas. Jag tror att han kommer vara frisk imorgon och än så länge har vi inte börjat spy okontrollerat i alla fall. Och nej, jag är inte den som gömmer mig i ett annat rum och häller i mig vitpepparkorn när magsjuka härjar. Kort och gott för att det känns lönlöst, det är ju så otroligt smittsamt och ofrånkomligt ändå. Och jag pussar mitt barn ungefär en miljard gånger om dagen oavsett tillstånd. Helt enkelt för att jag inte kan låta bli.

Sen undrar jag likt Fifi, hur det här med att jag gråter åt allt och ingenting ska fungera i samband med att min son går sitt allra första luciatåg om sex dagar. Jag får gömma mig bakom någon bred förälder och snora och snörvla hejvilt tror jag bestämt. Och någon mascara ska jag nog inte ens fundera på den dagen nej.