onsdag 31 juli 2013

Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser.

För fyra år sedan präglades livet av osäkerhet, våndor och sårade känslor tills jag en natt, eller morgon, det spelar egentligen ingen roll, blev din. Och för ett år sedan, på samma datum, sa vi ja till varandra. Tack älskling, för att du är min bästa vän genom allt och gör mig så trygg. Jag älskar dig.


fredag 26 juli 2013

Jag suger ut det sista.

Vaken alldeles för sent. Jag börjar jobba på måndag igen, och försöker dra ut på den sista ledigheten genom att hålla mig vaken så långt det går. Helt logiskt, jag vet. Efter en underbar sommarkvällspromenad igår kände jag att jag hade behövt minst två veckor till av det här lugnet. Min lilla unge som skuttar runt barfota över landsvägar, proppar sig full av naturens skafferi (hjortron eller björnbär eller vad det nu var, han var åtminstone nöjd), hästar i hagarna (behöver kanske inte nämna mitt hjärtstillestånd när en av dessa bjässar smög sig förbi någon meter ifrån mig, jag kommer verkligen inte ifrån att dessa djur är hur stora som helst hur snälla dom än må vara = jag gillar dom bäst på avstånd) och ett hjärta alldeles fulltankat. Vi hade en jobbig period med Frank, som genomled sin största livskris hittills och där och då kan man fråga sig om det verkligen är så här det ska vara, men nu har vi kommit ut på andra sidan igen och han är så där fantastisk att jag tappar andan, så stor och så klok och så jädrans rolig och jag vill bara stanna tiden och alltid ha honom precis så här.




onsdag 24 juli 2013

En dag i juli.

Det är ganska roligt hur man kan hamna i världens semestermode av att byta kommun, åka tjugo minuter med bil till mitt föräldrarhem med vägar och stigar jag har gått på sen jag var barn. Ingenting är nytt och ändå har en helt annan känsla av ork och vila infunnit sig. Sen är det alltid lite av en nostalgichock att gå runt i dessa områden, och gunga mitt barn i samma gungställning som jag själv svingat mig i för många år sedan. Och ja, det här med att grilla tillsammans med en 2,5-åring ger en fasligt med hjärtsnörp men imorgon ska vi göra samma sak igen, för sånt gör man på semestern.



söndag 21 juli 2013

Om värk och kiss.

Jag vet ju att trötthet är ett vanligt symptom när man har den här sjukdomen, men den här sortens trötthet har jag svårt att acceptera. Med jämna mellanrum hamnar jag i detta konstanta sleepmode och jag skulle kunna sova precis hur mycket som helst. När barnet ropar "Mamma är vaken, mamma är vaken, mamma är vaken!" alldeles exalterat när man tillslut släpar sig upp på morgonen eller "Titta pappa, mamma lever!" när man sover längre middagsvila än honom, då vet man att det är illa. Jag tycker hela kroppen värker just nu, och det gör mig... ja, förbannat trött. Fast det glömde jag bort för en stund igår när barnet helt plötsligt utbrast att det kommer kiss, sprang till pottan och kissade som om han aldrig hade gjort något annat. Va? Liksom. Och jag skrek i falsett, av lite kiss i en pottskål. Livet har förändrats kan man säga, men det var det vackraste kiss jag sett. Min stora unge.

lördag 13 juli 2013

Elefanten i busken.

Det som är lite besvärligt med att vara ensam med ett sjukt barn är att det här sjuka barnet vägrar all form av medicin och blir panikslagen bara jag nämner det. Därför fick jag smyga upp mitt i natten som en annan galning och peta i en alvedon i en däckad feberpojke, och imorse kändes det som en enorm seger när han drack upp sin juice som jag blandat clarityn i. Smörjandet ska vi inte tala om, men även det började han totalvägra idag och jag är inte riktigt den sortens människa som kan tvinga. Så, i en halvtimme pratade jag om hur bra salvan är och hur glada kopporna blir och mutade med en yoghurt, sånt som jag sa att jag aldrig skulle göra innan jag fick barn men det var då det. Och trots att ingen av oss sov mer än tre osammanhängande timmar inatt så har vi haft en fin dag. Vi tog en promenad runt råstasjön och höll oss undan andra barnfamiljer, kände mig på något vis väldigt skyldig över att gå ut och sprida runt sjukdomen men ut och gå måste man faktiskt få göra. Vi hälsade på ankorna, fast barnet skulle prompt se en elefant. Tyvärr kunde jag inte uppfylla hans krav, men vi kom överens om att elefanten nog låg och sov bakom ett stort buskage och vi smög tyst förbi för att inte väcka den...

fredag 12 juli 2013

Chicken pox.

Frank har fått en hejdundrans skörd av vattkoppor. Han passade visst på den enda helgen det här året som hans pappa inte är hemma. Vi överlever det, jag tycker mest synd om Christoffer som ska försöka slappna av i grannlandet med ett skört pappahjärta. Frank är alldeles täckt av dessa svidande monster, främst i ansiktet och i rumpan, men även mage och rygg är så gott som täckt. Och han har så ont, och han mår så dåligt. Idag har han inte gjort mycket mer än att ligga i soffan och tittat på film samt sovit. Petat i sig lite russin, äppelpaj och juice - inte kostcirkeln direkt men jag är glad att han ens får i sig någonting. Och jag, jag smörjer och smörjer som om det inte fanns någon morgondag. Lurar i honom lite clarityn i juicen, håller om och vaggar och viskar till honom att jag skulle ta bort allt det onda om jag bara kunde. Jag tycker så synd om honom och mitt mammahjärta brister, det är alldeles för skört för att se honom så här sjuk. Men jag vet att det går över, att det kommer vara skönt att ha det överstökat och att det inte är någonting farligt, vilket jag får försäkra honom om gång på gång för han är så ängslig. Vattkoppor alltså, helgens lilla Mount Everest.

söndag 7 juli 2013

Sommar, sommar och sol...

Får genast upp vinjetten till sommarlovs-Hajk i huvudet när jag läser den textraden och blir både varm i hjärtat och lite illa till mods men i alla fall - helgen då. Helgen har bjudit på högsommarvärme och jag har gått in i semestermode jag också, trots att jag har en (evighetslång) vecka kvar på jobbet. Igår bjöd vi på lite födelsedagsfika här hemma, och jag är väl den sista att fylla år på ett tag. Det har varit många födelsedagsfikor sen i maj, och barnet som börjat haja vad födelsedagar egentligen innebär har ängsligt frågat flera gånger när det egentligen är hans tur att fylla år...

Frank, Micke & Julia.




Clara, tre månader liten och söt som en bakelse.


Och idag packade vi väskan och tog en långpromenad till Hagaparken. Det är något som är så väldigt rogivande med att bara sitta på en filt och trycka i sig smörgåsar, och Frank var mer än nöjd. Parkens enorma ängar passar bra för en liten pojke med en boll, han sprang så snabbt hans små ben orkade (vilket är oroväckande snabbt) och bäddade tillslut ner sig själv i vagnen och somnade. Hans föräldrar gick vidare och hann både äta mjukglass och handla i lugn och ro medan det snarkades från vagnen. En sån där, utan att låta alltför cheesy, perfekt dag. Hjälp vad jag älskar min lilla familj.

En nöjd unge..
 

fredag 5 juli 2013

Det där med att min 2-åring börjar kläcka ur sig så fina saker...

Imorse gjorde jag pruttljud med munnen på frallans kind. Det brukar vanligtvis vara succé med ljudliga skrattattacker till gensvar men istället blev reaktionen så här;

"Mamma. Ibland vill man bara pussas, inte pruttas."

torsdag 4 juli 2013

Fourth of july.


Idag är det min tjugotredje födelsedag. Morgonen började med sång och presenter från min vackra familj, på jobbet blev jag firad med blommor, sång och fika och telefonen har gått varm från nära och kära som gratulerat att jag överlevt ännu ett år.

Tack till alla som uppvaktat mig på ett eller annat sätt idag, jag blir ju alldeles överväldigad.