Vaken alldeles för sent. Jag börjar jobba på måndag igen, och försöker dra ut på den sista ledigheten genom att hålla mig vaken så långt det går. Helt logiskt, jag vet. Efter en underbar sommarkvällspromenad igår kände jag att jag hade behövt minst två veckor till av det här lugnet. Min lilla unge som skuttar runt barfota över landsvägar, proppar sig full av naturens skafferi (hjortron eller björnbär eller vad det nu var, han var åtminstone nöjd), hästar i hagarna (behöver kanske inte nämna mitt hjärtstillestånd när en av dessa bjässar smög sig förbi någon meter ifrån mig, jag kommer verkligen inte ifrån att dessa djur är hur stora som helst hur snälla dom än må vara = jag gillar dom bäst på avstånd) och ett hjärta alldeles fulltankat. Vi hade en jobbig period med Frank, som genomled sin största livskris hittills och där och då kan man fråga sig om det verkligen är så här det ska vara, men nu har vi kommit ut på andra sidan igen och han är så där fantastisk att jag tappar andan, så stor och så klok och så jädrans rolig och jag vill bara stanna tiden och alltid ha honom precis så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar