lördag 30 mars 2013

Glad påsk på er!

Högtider, eller speciella tillfällen överlag, blir så himla mycket större när man får uppleva det genom ett barns ögon. Påsken, som jag knappt brukar lägga märke till förrän den är över, har aldrig varit så här fin förut. Igår pyntade vi påskriset (vilket är lite av en utmaning med en ivrig 2-åring, men fint blev det), och idag gick vi upp alla tre tillsammans och åt frukost. Därefter letade vi efter påskägg, och lägligt nog hade påskharen gömt en bamse där i. Franks dag var med andra ord gjord och chokladen tyckte han inte var så viktig längre. Om en stund ska vi iväg på påskmiddag hos min familj, och imorgon blir det samma visa igen fast hos svärfamiljen. Vi satsar på att rulla fram när denna helg är över.

Vår älskade glädjespridare..
 

fredag 22 mars 2013

Livet med en 2-åring.

Hej. Idag var jag den där dåliga mamman. Utan varesig tålamod eller ork, irriterat tonfall och kunde inte ens skylla på akut trötthet, idag kändes allt bara extra krävande. Jag började med maten, barnet bajsade. Han la sig fint men sprang iväg när blöjan skulle på, vi bråkade och blev sams. Jag lade fram pennor och papper och började med maten igen, barnet bajsar en gång till. Vi byter, han springer återigen iväg utan blöja, bakom sängen där jag inte kan klämma mig in. Vi bråkar, jag förklarar att det inte är snällt att göra på det viset och att mamma blir ledsen. Barnet struntar totalt i vad jag säger, och jag känner hur jag vill säga upp mig som mamma för en stund men det gör jag inte, istället säger jag lugnt att nu är mamma väldigt besviken och stänger till dörren. Frank börjar grina och kommer fram, vi kramar varandra och pratar länge, lugnar ner oss båda två och blir sams. Jag ställer mig vid spisen och det tar inte lång stund innan barnet ger ifrån sig ett illvrål, och han är verkligen inte den som gråter när han slår sig så mitt hjärta stannar och jag ser ut han ligger brevid soffan. Rusar fram och ser att han har fastnat med armen under soffan, som jag får ut och sen kramas vi igen, länge. Chockad mor, chockad son. För fjärde gången, en trekvart senare, försöker jag börja med maten igen. Den här gången blir det gjort, och barnet får hjälpa till att duka. Först hakklappen, sen tallriken och tillsist muggen. Och såklart tar det inte mer än någon sekund innan den lilla sabotören välter ut muggen på golvet. "Oj!" säger han förvånat och reser sig, halkar i vattenpölen och jag blåser där det gör ont. Sen ligger jag på alla fyra och torkar för allt vad jag är värd och förundras över hur ett halv glas vatten kan bli så mycket när det inte är just i glaset. Barnet äter färdigt, och själv sitter jag vid bordet och tar några tuggor på en kall hamburgare. Nej. Nu är jag slut som människa, men börjar kunna fnissa åt situationen. Ikväll får jag äta mig mätt på popcorn helt enkelt.

Veckan som varit.

Igår började jag blöda hysteriskt mycket näsblod på jobbet, såklart när jag var ensam. Jag är glad att ingen såg mig när jag irrade runt utan riktning eller mål med blodet forsandes, men hamnade tillslut över pappersinsamlingen och kände mig lite ynklig när jag försökte torka bort tsunamifloden med a4. Annars har vi jobbat mycket den här veckan, men jag fick finbesök i tisdags av båda mina gubbar och det kan göra vilken arbetsdag som helst lite roligare. Frank associerar nu sin mammas jobb som ett ställe där man får leksaker och äter pannkaka - helt okej. I onsdags kom Susanna förbi och det är alltid lika mysigt, och nu är det helt plötsligt helg. Christoffer jobbar, så vi får roa oss bäst själva. Frank lär som vanligt domdera och bestämma (försöka iallafall) över vad som ska ske och jag dör sötdöden varje gång han irriterat säger "sluuuta mamma..." som om jag är jobbigast i världen. Tror han fått om bakfoten att det faktiskt är några år kvar till tonåren.

söndag 17 mars 2013

Kläder i det oändliga...

Hela hemmet har förvandlats till ett bombnedslag med kläder. Det hänger en del på tvättstället, och det ligger säkert en hög i tvättmaskinen. Lite ligger i byrån, en stor hög ligger brevid i väntan på att vikas. I klädkammaren har vi en hel kasse full. Så här blir det alltså när två tredjedelar av familjen åker utomlands i en vecka och eftersom det ligger på min lott att sköta kläderna så har jag enbart mig själv att skylla, som skjuter upp detta i all evighet. Och nu har det ju blivit så mycket att ta hand om att jag inte vet när jag ska orka ta tag i det för det lär bli ett helt projekt. Jag gillar ju egentligen sånt, att städa och fixa och ordna med saker. Det kan nästan vara rogivande, med lite musik på i bakrunden, men vika kläder alltså... det kan vara det absolut tråkigaste som finns. Men nu ska jag lägga det åt sidan (precis som jag gjort dom senaste två veckorna) och njuta av lugnet medan barnet sover och av doften från nybakad kladdkaka, ikväll väntas besök från svärmor och Christoffer ska laga köttgryta.

Och snart är vintern förbi hörrni, vad än vädret försöker lura i oss just nu. Påsken väntar runt hörnet, och vad jag kan minnas så ska ju videungar stå i blom då och vinterjackan ska hängas i garderoben. Eller något sånt. Jag är bara så evinnerligt trött på att frysa och kräver en hejdundrans sommar efter denna köldchock.

onsdag 13 mars 2013

Hemska värld.

Igår ville min unge ha pannkaka till middag. När jag förklarade för honom att mamma tänkt sig någonting annat, när han insåg att det inte blir någon pannkaka, började underläppen darra och han satte sig så här och tjurade, hela livet hade nämligen gått under. Jag dog en stor och svår sötdöd, och tänkte att den här ungen måste ha det väldigt bra, vars största bekymmer i livet är pannkaksabstinens.


söndag 10 mars 2013

Fina människor, host och snörvel och lite tröttma på det.

Igår var jag på middag i goda vänners lag. Vi blev ett gäng på hela elva personer och det är så förbaskat skönt, att komma ut och bara vara med vetskapen om att jag har sådan tur som fått lära känna dessa fina människor. Vad jag tycker om er! Kom hem och tappade rösten, hjärnan skrumpnade ihop och jag somnade inte förrän 2:00 och blev härligt väckt 6:30. Jag är inte så pigg och mår inte så bra idag. Frank är också dyngförkyld så jag bestämde mig för att ställa in dagens planer, idag tar vi det bara lugnt, han och jag. Det behöver vi nog båda, i hopp om att vara friska och krya imorgon.

fredag 8 mars 2013

Från en dag till en annan.

Nu när mina gubbar har varit hemma i en vecka och vardagen återgått till det vanliga, så kan jag se de positiva effekterna av att bryta rutinerna på det här sättet. Frank slutade med välling under resan, och sover längre och bättre på mornarna nu när inte den lockar och han ligger gärna och drar sig ett tag innan han vill gå upp. Till frukost äter han mörkt bröd eller gröt, till skillnad från innan när vitt bröd var det enda som dög. Kära lilla barn, fortsätt så här, vi gillar din helomvändning.

onsdag 6 mars 2013

Olle.

Nästa månad flyttar finaste norska skogspojken Olle in till oss. Jag har velat ha en liten vän länge, det har mest varit Christoffer som väntat på rätta känslan. Men nu är han tingad, och jag är himla förväntansfull. Vår nya familjemedlem, lite lurvigare än oss andra.


fredag 1 mars 2013

Fredagskänslan.

Idag träffade jag en sjukgymnast, för första gången på flera år. Hon böjde min ömma kropp hit och dit i onaturliga vinklar, och avslutade med ett "det här var inga konstigheter och du är mjukare än mig på många sätt". Det var lite som musik för öronen, jag känner mig nämligen som ett kylskåp och är lite rädd för att att alla leder och muskler är på väg att stelna fast och att jag är på väg att förvandlas till en staty eller så. Så det var en skön bekräftelse, att kylskåpskänslan bara är en känsla och ingenting annat. Tack kroppen! Ibland fungerar du som man ska ändå, alltid något.

Och hjärtat känns lätt som en fjäder idag. Fredagsmyset väntar, inatt är sista natten jag sover ensam. Godnatt mina vänner.