måndag 29 april 2013

This charming (wo)man.

Förlåt, men jag är kvar i sjukdomsbubblan och bjuder således på mer gnäll. Imorse, efter en natt med bristfällig sömn, kände jag mig ändå en aning bättre. En sista vilodag hemma, sen ska det nog vara bra, tänkte jag. Med värktabletter och nässpray begav vi oss till centrum, men jag upptäckte ganska fort att jag inte var gjord för sådana utsvävningar då mina ögon inte klarade av dagsljus. Jag fick halvblunda, det forsade tårar = snoret ville göra detsamma och jag hostade och hostade och huvudet började värka. Hade det inte varit för att jag införskaffade en ny iphone (jag är pinsamt kär i denna teknikpryl) och att vi år lunch på mitt favoritställe (fast det gjorde detsamma egentligen, jag känner ingen smak) så hade det inte varit värt det någonstans. Folk tittade underligt på mig, där jag tog mig fram blundandes och när jag var tvungen att öppna ögonen såg det istället ut som att jag grät hysteriskt. Jag somnade som en död när vi kom hem och mådde värre än någonsin när jag vaknade. Åh, det här är inte ett dugg roligt. Det är rentav jättejobbigt, jag vill inte längre.

Kroppen, imorgon va? Imorgon kan det väl vara över? 

lördag 27 april 2013

Ingen lust...

Jag har accepterat min sjukdom och allt vad den innebär väldigt bra vid det här laget. Det är inte mycket som känns jobbigt längre, jag har levt med det så länge nu och funnit lösningar till det mesta som är problematiskt. Men att lätta förkylningar slår ut min kropp fullständigt, det har jag fortfarande svårt att acceptera. Jag är inte snuvig, inte ens någon feber har tagit över kroppen - jag har bara halsont och huvudvärk. Och till följd av det får jag ont i varenda led, främst i armarna och höfterna och nacken värker konstant. Fingertopparna och benen domnar bort och jag har svårt att göra någonting alls. Igår var det en utmaning att få till middagen utan att ramla ihop på köksgolvet, och idag tog storhandlingen mina sista krafter. Christoffer hälsar på en kompis över dagen, barnet är hos sin farfar och här sitter jag halvt bortdomnad och vill ut i solen. Idag är jag bitter, för jag mår verkligen inte som jag förtjänar med mitt eviga spritande av händerna. Kan vi inte bestämma att det här är sista förkylningsvändan innan hösten åtminstone?

torsdag 25 april 2013

High five livet!

Igår skrev jag ett långt inlägg för att kort därefter klicka på radera istället för redigera. Just då hatade jag allt vad teknik heter och stängde av datorn i ren protest men här är jag visst igen, tänka sig. En aning euforisk, för jag har internetshoppat som aldrig förr. Jag är lika rik som en kyrkråtta ungefär, men en mästare på att spara mina slantar, och att spendera utan att behöva få dåligt samvete kan vara det roligaste någonsin. Och för en gångs skull shoppade jag bara till mig själv (nästan...) och kommer med andra ord ha en garderob i sommar också. När sommaren är över (även om jag just nu inte vill tänka på att den någonsin ska vara över) är det även dags för mitt barn att börja på storbarnsavdelning, på ett helt nytt dagis som vi tackade ja till igår och det känns verkligen bra men lite vemodigt för nu är han stor, på riktigt och jag vet inte hur det gick till, det bara blev. Min stora älskling, snart även ett storbarn i dagisögon.

lördag 13 april 2013

Freja.

I förrgår satt jag hemma i soffan och kände mig lite låg, ledsen över att vi varit tvungna att tacka nej till kattpojken vi hade tingat då han blivit sjuk. I samma veva fick jag ett samtal av en trevlig tjej som ganska så akut behövde ett hem till en av sina ungar i kullen. Och ja, det kändes rätt på en gång och igårkväll kom hon, vår finaste Freja. En korsning mellan sibirisk katt och maine coon, lugn och gosig och har inte gjort en tillsymmelse till att bitas eller rivas trots ivriga 2-årshänder. Frank är dock så otroligt snäll och försiktig när det kommer till djur och bebisar, en fin egenskap som gör hans blödiga mor stolt som få. Freja är lite försiktig och på sin vakt ännu, med oss och alla nya dofter och ljud, men det är ju precis som det ska vara. Nej, nästan fyra år utan katt, det räckte gott och väl.

Välkommen hem till oss, vår lurviga lilla vän. 




fredag 5 april 2013

Fredag.

Igår var jag och klämde på min systerdotter, fem dygn gammal. Liten och mjuk, söt som en bakelse och fasligt hungrig av sig. Om ett par veckor blir vi kattägare, och i samma veva blir mitt barn 2,5år. Han föddes utan ett hårstrå på huvudet och nu har han tjockare hår än vad jag någonsin haft. Med det konstaterat inser jag att det är väldigt mycket som kan förändras på kort tid. Från flintskallig till hårboll, från sovande till levande. Och jag, jag har redan fått fräknar. Påminner mest om en prickig korv för tillfället, ser tyvärr inte klok ut. Jag njuter ändå.


måndag 1 april 2013

Sammanfattningsvis.

Påskliljorna blommar för fullt, och idag när vi tog en promenad till affären kändes det verkligen... vårigt. Jag vågar knappt säga det högt för snart ska tydligen ovädret vara tillbaka, men det var nästan lite varmt i solen och jag sög åt mig d-vitamin som aldrig förr. Idag har jag även hunnit med att baka min livs första cheesecake, till morgondagens ära då min bättre hälft fyller tjugosju år. Tiden, var tar du vägen egentligen? Nu börjar vi nästan bli vuxna på riktigt och allt...

Och på självaste påskafton kom hon, min älskade systerdotter Clara. Ett helt nytt liv, bara så där. Vad jag ser fram emot att lära känna dig!