Ingen lust...

Jag har accepterat min sjukdom och allt vad den innebär väldigt bra vid det här laget. Det är inte mycket som känns jobbigt längre, jag har levt med det så länge nu och funnit lösningar till det mesta som är problematiskt. Men att lätta förkylningar slår ut min kropp fullständigt, det har jag fortfarande svårt att acceptera. Jag är inte snuvig, inte ens någon feber har tagit över kroppen - jag har bara halsont och huvudvärk. Och till följd av det får jag ont i varenda led, främst i armarna och höfterna och nacken värker konstant. Fingertopparna och benen domnar bort och jag har svårt att göra någonting alls. Igår var det en utmaning att få till middagen utan att ramla ihop på köksgolvet, och idag tog storhandlingen mina sista krafter. Christoffer hälsar på en kompis över dagen, barnet är hos sin farfar och här sitter jag halvt bortdomnad och vill ut i solen. Idag är jag bitter, för jag mår verkligen inte som jag förtjänar med mitt eviga spritande av händerna. Kan vi inte bestämma att det här är sista förkylningsvändan innan hösten åtminstone?