Några varningens ord att inlägget innehåller en inte så mysig bild på en väldigt ledsen fot.

Idag spenderade vi en hel förmiddag på sjukhuset. Mitt gips togs av, foten fräschades upp så gott det gick vilket i sig var en äcklig procedur då både blodblåsor och sårskorpor pillades och klipptes bort. Sköterskan däremot sa "det här är som julafton för mig, du har gjort min dag" och jag tänkte att hon nog är lite skadad. Sen låg jag och krälade runt i olika ställningar på en brits i en röntgensal och därefter träffade vi doktorn som sa "nu är det fritt fram för dig, foten är läkt". Jag fick reda på att jag har tre stora skruvar inuti min fot, och att alla ben som dom har möblerat om har läkt ihop jättefint. Min fot höll dock inte riktigt med om att det är fritt fram, då det var lite av en nära döden-upplevelse rent smärtmässigt när jag försökte ställa mig på den. Det gör jag inte igen på ett par dagar om vi säger så. Men det är en trygghet att veta att det inte gör ont för att det är trasigt, utan för att foten är alldeles ny och oanvänd. Så nu kör vi på, min fot och jag, och jag drar en lättnadens suck över att jag nu kan lämna det här bakom mig.