Det här med att ha barn... varför utsätter man sig för den sortens oro, varför skaffar man ens barn? Igår fick vi flänga in till barnakuten, efter att frallan fått feber och klagat över huvudvärk. När han på morgonen även fick nackspärr började rummet snurra omkring mig. Christoffer drabbades av hjärnhinneinflammation som barn och det började med just feber och nackspärr och han svävade mellan liv och död. Jag spelade upp det allra värsta scenariot i huvudet, pratade med vårdupplysningen som tyckte vi skulle åka in med detsamma. Frank blev undersökt av en sköterska, och vi hann knappt sätta oss i väntrummet innan vi blev uppropade och både läkare och överläkare stod redo. Efter att dom kikat på honom kunde dom konstatera att han är röd i öron och hals (= virus) och att han har svullna lymfkörtlar i nacken. Vi fick lämna sjukhuset med lättade föräldrarhjärtan, och fick order om att hålla koll på honom över natten då vi skulle åka in om han blev det minsta sämre. Han är en ynklig skrutt med 40graders feber, men nackspärren har släppt och nu har jag släppt tankarna på att det kan vara någonting värre. Bara en eländig virustjosansjukdom, och det överlever vi ju.
Och som om det inte var nog med elände så åkte Jens Hult ut igår. Obs, skämt. Men av egoistiska skäl undrar jag vad jag nu ska titta på varje fredagskväll. Och för hans egen skull var det nog bra att åka ut just precis nu, han känns ju lite malplacerad i det forumet. Alldeles för bra. (Och jag skyller på hundra års sjukskrivning med för mycket fritid att jag har blivit så här engagerad.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar