Autumn leaves.

Vi är mitt inne i höstens vackraste suck. Det är så otroligt fint ute just nu och luften så där frisk som den bara är dessa få veckor varje år. Christoffer har jobbat i helgen och jag och Frank har haft tid tillsammans, någonting vi inte har haft på några veckor. Foten läker och mår kalas där inuti gipset, jag börjar känna mig stark igen. Och inte kunde jag tro att en lövhög är så fantastiskt roligt för en liten människa - så roligt att han senare under dagen tittade ut genom fönstret och ville ut och leka bland löven igen...
Och idag har vi varit med min pappa. Han är lite ensam och rastlös nu när mamma är utomlands en månad, och vi ville ha sällskap. Fika i centrum, lekparkshäng och middag. Jag har blivit tankad med mycket ny och välbehövlig energi den här helgen, även om jag också är helt slut på den och funderar just nu på hur jag ska orka ta mig från soffan till sängen. Min ork är inte vad den bör vara, men det har varit så härligt att få känna sig som en mamma igen. Lika mycket som man stundtals skriker efter en paus från ansvar, evighetspyssel och stök dagarna i ända, lika mycket saknar man det när man inte får sin dos.