Jag är ingen sminkmänniska, jag ser inte bra ut i för mycket smink och har aldrig förstått mig på människor som spenderar timmar varje morgon med att göra sig iordning. Men jag gillar att se pigg och fräsch ut, och har alltid haft bra hy som liksom skött sig själv, tillochmed under tonåren och graviditeten. Sen vet jag inte vad som hände, om det beror på preventivmedel eller stigande ålder, men min hud har kollapsat helt senaste åren. Den är torr som saharaöken, och samtidigt fet med röda utslag och alltså, jag har verkligen känt mig ful och smutsig i nyllet. Jag har gått igenom ett antal krämer som funkar okej men som ändå inte riktigt fungerar fullt ut. Och foundations ska vi inte tala om, det torkar ut mig helt. Igår skulle jag handla smink av en helt annan anledning dock, min ögonbrynspenna hade gått sönder. Hur det slutade? Jag råkade be världens hurtigaste makeupartist om hjälp och det slutade med att hon vägrade släppa mig därifrån utan att ha fått sminka mig. Såklart med hutlöst dyra krämer och foundations (eller bb-creme, heter det så?) och hur mycket jag än ville förneka det så har min hud inte sett så bra ut på flera år. Jag gick med andra ord därifrån mycket fattig, men nöjd. Snart opererar jag foten (var på sjukhuset igår och tog blodprov och ekg, jag är frisk som en nötkärna så nu är det fritt fram) och fick reda på att jag kommer ha gips och inte får belasta foten alls på 4-6 veckor. Det kommer minst sagt bli en utmaning, en hundraprocentigt rullstolsbunden eller hoppande på kryckor-mamma till en snart-treåring känns som en knepig kombination. Men han förstår så mycket nu, min kloka unge, och vi hittar alltid våra sätt att få allt att fungera. Vi går igenom det varenda dag nu, att doktorn ska laga mammas fot och att mamma kommer ha ett jättestort plåster sen som man får rita på. Jätteskoj ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar