Inatt vaknade jag och mådde så dåligt man kan må, tror jag. Försök att tänka er den värsta sortens migrän och tandvärk på samma gång, en näsa som är så igentäppt att det inte går att andas varken in eller ut och ovanpå det en muskelsjukdom som inte alls hanterar sånna här tillfällen normalt. Jag kunde inte röra mig och efter att ha försökt försätta mig i något sorts tunnelséende i någon timme gick det inte längre och jag fick världens panik. Christoffer kom springandes till soffan där jag hade däckat, och jag grinade och skakade och kved fram att allt gör ont. Han lyckades lugna mig, gjorde en cocktail med smärtstillande, höll mig i sittande ställning samtidigt som han höll hinken framför mitt ansikte då jag hostade så kraftigt att kräkreflexerna gick på högvarv. Jag mådde bättre imorse med smärtstillande som fortfarande höll mig upprätt, hälsade på farbror doktorn som konstaterade bihåleinflammation. Och vaxproppar, så nu har jag nog stans renaste öron. Penicillin och kortisonnässpray hoppas jag gör susen för det här igenmosade ansiktet, jag saknar verkligen att kunna äta och sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar