Det går bra nu.

Långhelgen, som även blev årets varmaste dagar, spenderade jag i sjukhussängen på infektionsavdelningen på karolinska sjukhuset. Jag vaknade i fredags morse och kunde inte andas, min käre försökte lugna mig utan vidare framgång och efter en stund kom ambulansen och for iväg med mig. På sjukhuset stal dom mitt blod, mitt urin och mitt snor och tydligen var sänkan inte alls vad den bör vara och ena lungan lät trött och krasslig. Så där har jag legat medan jag rullat tummarna, och svettats ihjäl i en alldeles för obekväm säng och fått dunderkurer med antibiotika intravenöst. Diagnosen blev rejäl luftkatarr eller lätt lunginflammation eller någonting däremellan, men nu när jag slipper febern mår jag ändå helt okej trots att luftvägarna gör ont. Jag håller tummarna för att medicinen hjälper, och idag har jag varit utomhus och njutit av värmen för första gången på två veckor. Åh, blir rent ut sagt alldeles hög på sommaren! Försvinn aldrig. Sen vore det fint om monstret som tagit över min son kunde tacka för sig också, men vi härdar ut och klagar inte (eller ja...) och väntar på bättre tider.