Ingen fara på taket.

Jag lever, det har bara varit en tung vecka. I samma stund som jag hade skrivit klart föregående inlägg så ringde dom från dagis för att meddela att pojken kräkts flera gånger. Helgens planer blev inte riktigt som vi hade tänkt oss med andra ord, men jag är glad att det var en lindrig magsjuka åtminstone. Den här helgen kör vi på förkylning istället, men det har vi lärt oss att leva med efter drygt ett dagisår så det känns mest som ett "normalt tillstånd". Imorgon blir det lekande och bakande i grannskapet brevid, och på söndag våldgästar vi mina föräldrar. Det gäller att se till att ha lite att göra helgerna framöver, nu när Christoffer måste jobba en hel del (juletider...), men det ska nog gå att få ihop.

Och igår hörde jag av mig till ett företag där en av deras anställda betedde sig så illa mot ett gammalt par att jag fick alldeles ont i magen. Nu i efterhand blir jag arg på mig själv för att jag inte gjorde något där och då, men jag är så fasligt dålig på det. Att våga höja rösten, stå upp för någon som behöver hjälp, tyvärr är jag nog en av dom där som blir illa berörd men som tyst smyger förbi för att sedan skaka av mig det. Nu kunde jag dock inte skaka av mig det och när hela eftermiddagen gick utan att jag kunde släppa tankarna så gjorde jag det lilla jag kunde iallafall. Hoppas att det hjälpte...

För övrigt; jag är lite besviken på årets julkalander. Kanske för att det inte riktigt går att toppa greveholm-kalendern som redan finns, men alltså... det är ju så oerhört dåliga barnskådespelare som medverkar att jag tappar känslan helt. Är jag ond som säger så?