Jag är nog ganska trevlig och så, det hoppas jag iallafall. Jag gör mitt yttersta, även om jag är lite blyg av mig. Jag ler mot människor jag är i kontakt med och jag önskar dom en bra dag. Det är en liten och egentligen ganska obetydlig gest, men det lilla kan ge energi åt någon som har en dålig dag. Den senaste tiden har jag beställt en hel del grejer på internet, som sig bör i madeleineland när det närmar sig julafton. Senaste dagarna har jag varit i kontakt med kundtjänst på ett företag då mina varor inte kommit fram som dom ska, och sånt händer ju. Jag är inte bitter och sur på så vis, även om det är irriterande och besvärligt. Efter att ha fått tillbaka pengarna idag och kompensation för besväret, så får jag helt enkelt ta till det gamla hederliga sättet och faktiskt ta mig till en fysisk affär och trängas med folk... iallafall, nog om det. Nu är det istället julkorten som är försenade och jag känner hur mitt trevliga jag och mina "nejmen det är ingen fara, det är sånt som händer" inte riktigt fungerar längre, nu börjar jag bli less. På riktigt, väldigt less, och undrar om jag snart blir den där otrevliga nöten som säger saker som "men nu får ni ta och lösa det här, jag ska ha mina grejer" som jag tydligen har hundra procent rätt till att säga som kund. Jag får ta och bli bättre på det där...
Nu väntar iallafall en fantastiskt helg, den sista vi har tillsammans alla tre på flera veckor och jag hade inte tänkt ägna en enda trött tanke åt alla måsten, det lägger jag åt sidan. Julmarknad, lussebullebak, pulkaåkning och fika med min finaste Linnea står på schemat!
Frank såg helt plötsligt väldigt liten ut i pappas tröja...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar