Vissa dagar, när det trotsas från morgon till kväll, då känner jag att jag nog aldrig kommer att bli redo för ett skaffa syskon, för så jobbigt känns det. Men sen kommer dom där tillfällerna, så som imorse, när jag och mitt älskade lilla hjärta stod i fönstret och tittade på snöflingorna som virvlade i vinden och hans stora och nyfikna ögon. Sånna tillfällen, då känner jag nästan för att producera ett helt dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar