Idag har varit en dag i trotsens tecken. Vi har haft det väldigt lugnt på den fronten väldigt länge nu och har såklart glömt bort att det ens var jobbigt (föräldrarhjärnan är nämligen väldigt selektiv med vad den väljer att komma ihåg), men idag tog han igen det med råge, jag tror han har laddat upp inför detta nu när han varit så lugn och fin en längre tid. Frank är väldigt fysisk i sin trots, kastar saker och slåss. Han har även börjat med ett hemskt läte där han kraxar "NÄÄÄ!!!1!!11" det högsta han kan, han ställer sig alltid en bit bort innan han gör det också, som om han vet hur våra nerver börjar brista av det lätet och att han därför står på tryggt avstånd. Idag har all min tid gått åt att försöka göra den här otacksamma ungen nöjd, och i gengäld fått lego kastat i ansiktet. Tack min son. Med andra ord, den sortens trots som kan göra en skvatt galen och stundvis infinner sig en känsla av att man vill sjunka ihop i ett hörn och stirra tomt ut i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar