Det här med vänskapsrelationer, jag är nog väldigt knepig med det ibland. Det är nog en blandning av att jag är lite blyg och återhållsam av mig i början och att jag har svårt att dölja när jag känner att det inte finns någonting att bygga vidare på. Man behöver inte tycka lika om allt, men någorlunda lika moraliska värderingar är lite a och o för att det ska fungera för mig, annars stänger jag liksom av. Jag har ingen stor umgängeskrets, men den lilla jag har ligger mig varmt om hjärtat. Fantastiska guldkorn som jag träffar med jämna mellanrum, och dom jag kanske inte har träffat på flera år. Det spelar ingen roll, när jag har fastnat för någon så förblir det så, oavsett avstånd eller tid. Och så är det ju väldigt behändigt att min allra bästa vän är min man. Ibland är det bara besvärligt att allting måste få växa fram för mig, och att det kan ta lite tid många gånger. Jag antar att det helt enkelt är sådan jag är, att jag är ganska okej ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar