The smell of hospitals in winter.

Idag är jag lite trött, men har åtminstone fått saker gjorda. En tripp till sjukhuset (mest för en genomgång av en herrans massa papper), skrubbat köket, dammsugit lägenheten och hör och häpna, innan jag gjorde allt detta så åt jag en ordentlig frukost, mannagrynsgröt. I kastrull, som numera är svartbränd, men gröten blev iallafall god. Jag är fruktansvärt dålig i köket och nästan varje gång jag försöker mig på någonting så går också någonting fel, och då tappar jag peppen, istället för att fortsätta försöka. Jag har ett par saker jag känner mig trygg med att göra, men den listan är inte särskillt lång. Potatisgratäng, chili con carne, kärleksmums och... ja jävlar. Där tog det slut. Jag får ta och komma över min laga mat-skräck tror jag...

Iallafall, trött sa jag ju. Men det gör inte så mycket, för snart kommer svärmor hit med min unge som går kort en dag på dagis. Imorgon är både jag och Christoffer lediga (!) från jobbet och då ska vi till ikea och julshoppa. Det är någonting med orden "ikea" och "julshoppa" i en och samma mening som gör att vi måste framstå som världens svennesvenssonbananer, men det är nog precis vad vi är också. Känner mig inte alls särskillt obekväm med att ha blivit tråkig och vanlig, men det gör lite ont i ögonen att se gamla bilder på mig själv ibland, för bara några år sedan. Tänk att den här gråa klumpen (som liksom skiter i mörka ringar under ögonen eller glåmig hy och smink, det orkar jag bara med när lusten faller sig på, och tovigt hår uppsatt i en trasslig boll) som jag är idag faktiskt var lite cool en gång  i tiden. Eller ja, åtminstone orkade piffa till mig på morgonen och gick till frissan då och då. Jag vet inte om det är ett tecken på en sundare självbild, att jag faktiskt är nöjd med mig själv även utan makeup och inte alls tycker att det är jobbigt att visa mig så ute bland folk, eller om det är småbarnstiden som gjort mig lite trött och blind.