Hej och hallå. Jag håller på att dö, världen är nämligen så kvav att jag inte riktigt får i mig något syre hur jag än bär mig åt. Pojken är krasslig och det har blivit två nätter med bristfällig sömn och således en inte så glad liten herre. Idag avverkade han ett av dom värsta utbrotten han någonsin haft, och om inte det är vardagsmotion i denna hettan så vet jag inte vad, en sprattlande ål på tretton kilo är bra tungt. Bums ner i sängen där han däckade för att sedan vakna tre och en halv timme senare, glad som en lärka och redo för kalas. Min systerdotter Julia firades i efterskott på sin 3-årsdag, och även jag var med på ett litet hörn som fyllde 22år för några dagar sedan och kom hem med finfina presenter. Tack allesammans! Det är inte så himla speciellt att fylla år längre, jag glömmer liksom bort det litegrann. Ingen åldersnoja än så länge iallafall, tvärtom så blir jag alltid lite förvånad att jag inte är äldre. Länge leve pensionären i mig.
 |
| Frank och Julia |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar