Du.

Det finaste med min älskade man är att han alltid lägger märke till det lilla, som jag inte ens är medveten om att jag gör själv. Igårkväll fastnade vi framför en film med chirre och dirre, popcorn och läsk, och jag började oroväckande inlevelsefullt bedyrka min kärlek till dessa popcorn. Jag sa någonting i stil med "Vissa popcorn är verkligen bättre än andra, när dom smälter i munnen... fast det bästa är när dom är lite, lite brända och smular sönder." Då tittade han på mig så där kärleksfullt som bara han kan, och sen blev jag ihjälpussad. Jag kan inte säga det ofta nog, jag älskar honom så mycket. Och det, känslan av att ha hamnat så rätt, det är ovärdeligt. Det gjorde inte så mycket att vår avkomma vaknade 5:00 imorse för välling, när han somnade om gömde jag mig under en stor björnfamn och aldrig är jag så trygg som där.