Igår var det hejdå-middag för mamma som flyr till Teneriffa i en månad. Vi åt pappas tortellini och det var väl ungefär allt vi gjorde under kvällen, och trevligt var det. Och så hände något stort som jag självklart missade - min lilla bebis tog sitt allra första steg i livet. Min lilla bebis som inte är någon liten bebis längre, alltså. Det var ingen svävande gång i form av flera steg, men åtminstone sitt allra första steg på frihand. Nu dröjer det nog inte länge förrän vi har en gåendes kille här hemma.
Och så hann jag prata en stund med farmor i telefonen, och det var så otroligt härligt att höra hur pigg och klar hon lät. Hon har genomgått flera operationer nu och haft alla krämpor man kan ha - tarmvred, hål i magsäcken, svår blodförgiftning, urinvägsinfektion och säkert någonting mer. Det är mycket för en 80-årig späd kropp att klara, och hela våren har jag förberett mig på att hon kanske inte finns så länge till. Men igår lät hon så pigg och berättade stolt att hon gått upp hela 3kg. Fina lilla farmor..
Och så hann jag prata en stund med farmor i telefonen, och det var så otroligt härligt att höra hur pigg och klar hon lät. Hon har genomgått flera operationer nu och haft alla krämpor man kan ha - tarmvred, hål i magsäcken, svår blodförgiftning, urinvägsinfektion och säkert någonting mer. Det är mycket för en 80-årig späd kropp att klara, och hela våren har jag förberett mig på att hon kanske inte finns så länge till. Men igår lät hon så pigg och berättade stolt att hon gått upp hela 3kg. Fina lilla farmor..
 |
| Vår alldeles egna husalf.. |
Åh, stora killen, tänk att han snart kan gå! Och vilken söt dräkt han har!
SvaraRaderaDet är likdant med min mormor, hon var jättesjuk när jag precis hade blivit gravid. Hon hade också tarmvred och hon fick opereras en massa gånger och var millimeter från att stryka med. Uh… Tur att båda mår bättre!