Jag skulle ju inte bli en sån där.

Jag skulle ju verkligen inte det. Jag skulle inte bli en sån där som hade svårt att skriva om någonting annat än mitt barn. Jag skulle inte bli en sån där som prenumenerade på BÅDE Mama och ViFöräldrar. Jag skulle inte bli en sån där som höll koll på hur många bajsblöjor jag bytt om dagen, och jag skulle inte bli en sån där som skrev hundratals statusuppdateringar om mitt barn på facebook, och inte heller skulle jag bli en sån där som laddade upp hundratals bilder. Jag skulle inte älska att prata om mitt barns vanor och tokigheter med andra föräldrar.

Och nu sitter jag här, och har blivit precis allt det där, som jag sa att jag aldrig skulle bli. Jag har blivit riktigt ocool, med andra ord, och jag kan inte hjälpa det. Han är ju mitt liv, den där lilla klumpen som ligger i sovrummet och snarkar just nu. Och hur skönt det än är att vara barnfri någon timme då och då, när jag bara är Madeleine och inte enbart mamma, när jag äter middagen i soffan och låter disken stå ett tag, så är jag aldrig så hel som när det är vi två. När jag är mamma, när jag räknar bajsblöjor och när jag pratar babyproblem med andra mammor och pappor.