Semester.

Idag hände något så där fint som händer alltför sällan, vardagstråkigt men ändå livskvalité när det är som bäst, nästan. Frank sov i vagnen, jag låg i soffan och Christoffer byggde stolar. Kände hur ögonen sakta gick ihop, och sen somnade jag tydligen. Det är nog det härligaste som finns, när tröttheten smyger sig på när man vet att det är fritt fram att somna. Så där sov vi två, en tjockpotatis i vagnen och en tjockpotatis i soffan, medan det borrades och bankades precis brevid. Inte vaknade vi för det inte. Och som grädde på moset eller ljuset på tårtan, så åt Frank upp min alldeles egengjorda mat med hull och hår (kyckling + potatis + paprika + blomkål + kokosmjölk + curry) och mmm:ade sig igenom varenda tugga, det värmde hjärtat litegrann efter att han totalratat min lax till lunch. Duktig pojkvasker.

Och imorgon sätter vi oss på ett tåg mot Kristianstad, så mer lär ni inte höra från mig på några dagar. Jag tror inte att ni dör direkt. Hej sålänge, nu ska jag njuta av sista semesterveckan!