Det finns inga ord för hemskheterna som skett i Norge. Nyhetsmorgon har stått på hela morgonen här hemma, och jag mår bara mer illa desto mer jag hör. Jävla galning, jävla monster. Som mamma tänker jag annorlunda än vad jag gjorde förr, någon av ungdomarna som mördades brutalt hade likagärna kunnat vara min son om femton år. Min son som skulle på ett tryggt sommarläger med hundratals andra ungdomar som alla delar samma intresse.
Mina tankar går till alla mammor och pappor, systrar och bröder där borta som går igenom någonting obeskrivbart just nu.
Mina tankar går till alla mammor och pappor, systrar och bröder där borta som går igenom någonting obeskrivbart just nu.
Det är så fruktansvärt. Jag tänker hela tiden på de där ungdomarna som är någons barn.
SvaraRadera