Housewife.

Fy, igår var jag ifrån Frank nästintill hela dagen. Jag undrar lite om det är så här Christoffer känner när han jobbar långa dagar. Isåfall har jag en nyfunnen respekt för honom, det var verkligen inte roligt. På förmiddagen var båda herrarna ute på äventyr, och när dom kom hem tog Frank en lur på två timmar, och lagom till att han vaknade så åkte jag iväg på bio och storhandling med pappa. Det var jättemysigt, men desto mer ledsamt när jag kom hem och Frank hade somnat för natten. Jag antar att det var nyttigt för mig, men jag är ju så van att vara med honom hela dagarna varje dag. Nästa prövning kommer i november när Frank ska sova borta för första gången, och jag laddar redan mentalt. Tanken var att jag och Christoffer skulle ta in på hotell på vår 2-årsdag som är om ett par dagar medan vi skulle ha barnvakt över natten, men det verkade bara bli krångel och tidsbrist så vi nöjer oss med en fin middag i stan istället under ett par timmar. Och sanningen är nog den att vi båda känner oss lite lättade, tror inte jag är helt redo för bortasovningar ännu...

Dagen ska gå i lugnets tecken hade jag tänkt. Frank sover nu, så det är en bra början. Ikväll ska jag stryka ungefär hundra ton kläder (jag satt i flera timmar häromkvällen!) och mixa ihop lite barnmat. Min blogg börjar förfalla till någon sorts husfru-tråk-blogg och jag somnar nästan när jag går in och läser här. Snart kommer jag väl att börja använda förkläden och självklart ha maten färdig på bordet när mannen kommer hem från arbetet. Jag har liksom tappat allt vad fantasi och inspiration heter, men så får det vara ibland. Jag skriver ändå.