The druglady.

Just det ja, igår när vi satt ute medan Christoffer höll i lägenhetsvisningen kom knarktanten fram och pratade med mig en lång stund. Fick helt plötsligt dåligt samvete för att vi kallar henne för knarktanten. Vad jag vet så knarkar hon inte, hon ser bara väldigt härdad ut. Och röker iochförsig hela dagarna här nere vid porten, och även om jag tycker att cigg är knark så är det ju ändå en laglig drog åtminstone. Nåväl, först trodde hon att Frank var en flicka och sen sa hon att det är tråkigt att vi ska flytta, för då förlorar hon så snälla och trevliga grannar. Det här är första gången jag sagt mer en "hej" till henne på två år bör jag tillägga, men det var ju tur att hon inte tycker att jag är alltför hemsk åtminstone. Fint att du kommer sakna oss iallafall, det kommer nog dessvärre inte jag göra eftersom att jag är så himla rädd för din mördarhund. Men du får ha det så fint ändå.

När jag kom in sökte jag på hennes efternamn och vår adress, för att jag inte vill kalla henne för knarktanten längre. Hon har ett hederligt, svenskt och tantigt dubbelnamn, så tant får hon fortfarande lov att vara. Men inte knark.