P-stav och kaffe på kläderna.

Idag var vi tillbaka på MamaMia. Det var väldigt nostalgiskt, och det gick upp för mig igen hur förfärligt jobbigt det är att vara gravid. När jag såg alla runda, vaggande och bleka kvinnor längtade jag inte tillbaka någonstans. Nu var jag inte där för samma anledning dock, utan för att sätta i en p-stav. Det är bäst för den att det fungerar för mig, för det gjorde riktigt ont att sätta i den. Bedövningssalvan hade inte täckt hela vägen, så hon fick lägga snittet där det inte var bedövat. Jag ojade och ajade, och blev tydligen blek som ett lakan, tuff som jag är. Nu hoppas jag mest på att det mesta flyter på som vanligt, utan att jag blir ett hormonmonster eller får andra besvär. P-piller fungerade jättebra humörmässigt, bortsett från den lilla detaljen att Frank blev till. Han var så välkommen ändå, men det räcker gott och väl med en måste jag säga.

Vi gled runt på fältöversten sen, åt på McDonalds där min käraste led medan jag njöt (jag ÄLSKAR mcdonalds-mat!), handlade studentpresent till Petra och jag fryste stjärten av mig. Hallå vädret, det är maj nu faktiskt. Jag är trött på att frysa och blåsa bort. Vidare till centralen och bli både puttad och påsprungen av människor som betér sig som att deras sista stund i livet är kommen om dom inte kommer på rätt tåg (att tågen går med ett par minuters mellanrum verkar dom inte förstå), jag drack varm choklad och Christoffer spillde kaffe på min rygg. Nu är samma kaffespillare iväg och hämtar Frank som är hos sin gammelmormor, och jag saknar den lilla rackaren så att jag tror att jag dör snart. Lycka till med vår planerade barnfria hotellvistelse på vår 2-årsdag, jag klarar knappt ett par timmar. Bäst att börja öva tror jag...

- "Det är så roligt att kalla alla som heter Petra för Peter."
mmmmmmmmmmmmmmm Kanske ett tecken på att man har ett för tråkigt liv...