Lilla herrn i huset har börjat med en mindre charmig företéelse dom senaste kvällarna. Han sover fortfarande lika gott under dagen, och somnar väldigt gott efter kvällsvällingen, men efter en liten stund vaknar odågan. Kollar nästan i kors för att han är så trött, men blir tokig om vi ska försöka natta honom. Han är tyst och lugn, men alldeles yrvaken och krälar fram och tillbaka i sin säng innan han somnar, flera timmar för sent. Från att vanligtvis somna för natten vid 17:30 till att vara vaken fram till 22:00 känns inte helt bra i min rutinhjärna. Men som med allting annat som är lite besvärande så går det över, det gör det alltid. Bara att härda ut. Ignorera honom bäst vi kan så att han inte vänjer sig vid mys när det är läggdags för längesen, och han är ju faktiskt inte ledsen. Jag tröstar min ledsna bebis, allt annat tycker jag är vansinne. Men får han för sig att bara kräla runt i sängen för skojs skull får han faktiskt göra det för sig själv, så det så.Både dagen och kvällen spenderar jag alldeles allena idag. Eller ja, jag har ju Frank hos mig iochförsig. Efter jobbet ska Christoffer leka med Dennis, så jag får försöka få tiden att gå på något annat vis. Jag vet inte hur, men jag brukar vara bra på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar