Jag har känt mig lite avtrubbad sen i söndags, haft en klump i magen som inte vill lösas upp. När det stod klart att Sverigedemokraterna fått så oroväckande höga procent och vetskapen om att liknande partier i Europa växer, då blir jag rädd. Förtvivlad, arg och begriper ingenting. Polen, som var ett av de länder som drabbades hårdast under andra världskriget, har nu röstat in ett öppet nazistiskt parti i EU. En partiledare som även tycker att funktionsedsatta människor inte är estetiskt tilltalande och därmed inte borde få synas i det offentliga rummet. Kan inte ens formulera mina tankar kring det...
Jag är 90-talist, född i Stockholm och är med andra ord uppväxt i ett mångkulturellt samhälle. Jag kan inte understryka tydligt nog att det INTE HAR PÅVERKAT MIG NEGATIVT på något sätt alls, hur jag än försöker komma på något. Tvärtom. Eftersom jag inte vet något annat och har och har haft vänner och bekanta från alla håll och kanter i världen så ser jag bara människor. Och jag har så jävla svårt att förstå hur så många i det här landet inte ser att vi är lika mycket värda oavsett var vi är födda. Och jag har även väldigt svårt att tro att dessa procenten som har röstat på Sverigedemokraterna är renodlade rasister, utan typiska "jag är inte rasist, MEN..." som inte förstår bättre och bär på en stor ryggsäck av okunskap. Jag har under dessa dagar funderat på vilka det är, om jag känner någon - för jag har bannemig inte sett eller hört en enda som berättat att en röstar på Sverigedemokraterna. Förmodligen för att människan i personen vet att det är fel. Och förmodligen är det människor jag träffar varenda dag.
Men vet ni vad? Vi har röstat in ett feministiskt parti i EU. Det blåser vänstervindar och jag VÄGRAR lyssna på dom som hävdar att Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är vänsterextrema. Jag kan bara inte med folk som anser att det är vänsterextremt att jobba MOT rasism och FÖR jämställdhet. Det är rent jävla folkvett. Och vi får aldrig, någonsin, acceptera det som sker och vara tysta.
Jag är 90-talist, född i Stockholm och är med andra ord uppväxt i ett mångkulturellt samhälle. Jag kan inte understryka tydligt nog att det INTE HAR PÅVERKAT MIG NEGATIVT på något sätt alls, hur jag än försöker komma på något. Tvärtom. Eftersom jag inte vet något annat och har och har haft vänner och bekanta från alla håll och kanter i världen så ser jag bara människor. Och jag har så jävla svårt att förstå hur så många i det här landet inte ser att vi är lika mycket värda oavsett var vi är födda. Och jag har även väldigt svårt att tro att dessa procenten som har röstat på Sverigedemokraterna är renodlade rasister, utan typiska "jag är inte rasist, MEN..." som inte förstår bättre och bär på en stor ryggsäck av okunskap. Jag har under dessa dagar funderat på vilka det är, om jag känner någon - för jag har bannemig inte sett eller hört en enda som berättat att en röstar på Sverigedemokraterna. Förmodligen för att människan i personen vet att det är fel. Och förmodligen är det människor jag träffar varenda dag.
Men vet ni vad? Vi har röstat in ett feministiskt parti i EU. Det blåser vänstervindar och jag VÄGRAR lyssna på dom som hävdar att Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är vänsterextrema. Jag kan bara inte med folk som anser att det är vänsterextremt att jobba MOT rasism och FÖR jämställdhet. Det är rent jävla folkvett. Och vi får aldrig, någonsin, acceptera det som sker och vara tysta.
Ja!
SvaraRadera