Fridens liljor.

I måndags fick jag en liten suddig fläck framför ögat som fladdrade runt och störde mig. Efter ett långt jobbmöte blev det värre med tilltagande huvudvärk. Under tisdagen kände jag mig konstig, synen blev sämre och huvudvärken höll sig kvar. Jag var säker på att jag helt enkelt hade överansträngt ögonen. När jag vaknade onsdag morgon hade jag börjat få ont runt ögat och den lilla suddiga fläcken hade blivit en stor, vit dimma och jag kunde knappt se någonting med ögat. Jag ringde till akuten för att höra om dom tyckte att jag behövde kolla upp det akut eller om jag kunde avvakta. Sköterskan sa åt mig att åka in omedelbums, så jag slängde i mig lite frukost och åkte iväg till ögonakutmottagningen. Där fick jag vänta i ca tusen år (jag är helt fascinerad över hur så många människor kan ha akuta ögonproblem en onsdag förmiddag), men undersökningen visade att jag såg helt bedrövligt på höger öga och även färgséendet var väck. Läkaren tog sedan en titt och kunde konstatera att min pupill inte reagerade alls vid ljusinsläpp, och det i samband med smärtan + den dimmiga synen så tyder allt på att jag har en synnervsinflammation. En "biverkning" av min sjukdom, som gör mina nerver kassa. Det har varit en tröttsam vecka, jag känner mig alldeles groggy av värken och att se så dåligt. Men jag ska inte klaga - eftersom jag hann tänka både en och tre gånger att jag fått en hjärntumör som kommit för att hämta mig så är jag lättad att det "bara" var det här. Men jag tycker att det räcker nu, på riktigt. Jag har ju en fotinfektion att tänka på också. (Som tack och lov går åt rätt håll. Gud vad jag hoppas jag kan lägga allt det här bakom mig snart.)