En klibbig kväll.

Jag hamnar alltid här, varenda sommar. Efter en lång vinter (speciellt som den senaste, när jag var på väg att förvandlas till en isbit) så finns det ingenting jag längtar efter mer än en varm sommar. Och sen njuter jag som bara den, av solsken och sommardofter och barn med spring i benen. Men sen kommer alltid den här luftfuktigheten, och det blir så kvavt att man knappt kan andas och man är ständigt klibbig och känner sig smutsig och oren. Och då, då längtar jag så mycket efter hösten - varma halsdukar, svala vindar och färggranna löv. Vintern, snö och kallt kan få vara här i december. Så fort juletiden är förbi längtar jag till sommaren igen. Det är synd, att man aldrig kan vara riktigt nöjd.

Nu ska denna svettiga kropp ta en dusch och gå och lägga sig.