En sån där dag.

Frank var mycket upprörd vid läggdags igår. Han ville nämligen se klart på Finding Nemo, som han sett sisådär hundra gånger vid det här laget. Vi satt i sovrummet och pratade en stund efter det lilla helvetet som bröt lös när vi stängde av tv:n, jag försökte få honom på bättre tankar men han satt mot väggen och var arg som ett åskmoln. Jag frågade om han ville kramas eller sjunga, om vi skulle bädda ner bamse eller om han skulle lägga sig ner så jag kunde stoppa om honom. Då tittade han upp och sa "jag vill inte NÅNTING mamma!". Vet ni hur svårt det är att inte visa sin akuta fnissighet i sånna lägen? Och 2-årstrotsen och allt som hör den till, som många gånger suger all energi ur en, känns i sånna lägen så himla häftigt. Att han kan känna sånna känslor, att han kan säga att han inte vill göra ett himla dugg och vara så arg på sin mamma och pappa.

Nu ska jag dammsuga och diska och skura och damma och feja eller njae, men lite av det åtminstone. Man ska tydligen göra sådant på söndagar, och jag borde passa på medan mannen jobbar och barnet är hos sin farmor en stund. Nu är det sommar hörrni, som jag har längtat. Har lyckats odla några fräknar och en röd näsa.

Senaste veckans pärlor...