En liten del av hemma.

Hej världen, idag är jag en trött människa. Jag vet inte vad det beror på riktigt, trötthet har man ju på något vis vant sig vid. Höll på att få hjärtstopp av köldchock imorse, jobbdagen bestod mest av att lyfta pärmar, sortera och organisera i det oändliga och lämna efter mig ett skrivbord mer kaotiskt än vad det var när jag började. Hem, somna i soffan, vakna och lyssna på pippi långstrump-låtar (försökte med annat men det blev högljudda protester) med barnet, blev bjuden på både middag och chokladkaka av min fantastiska man, vek tvätt och har därefter stirrat in i datorn. Imorgon väntar tidig dagislämning och sedan vidare till sjukhuset för att gå igenom röntgenbilderna jag tog förra veckan. Spännande, tror jag, så länge jag inte får tråkiga besked.

Vårt lilla bo börjar verkligen bli ett ställe att trivas på. Och är det inte typiskt, att vi snart har bott här i två år och det är ju nu vi hade tänkt börja så smått med att söka större, när jag äntligen börjar känna att alla bitar fallit på plats, att det här hemmet är min trygga frizon.

En liten del av vardagsrum och matplats.

Fina klädhängaren som vi hittade på Indiska av alla ställen, och barnets fjällräven-ryggsäck.

Franks kök, det är väldigt populärt just nu. Tyvärr innebär minikök = tusen smådelar = utspritt över hela lägenheten. Tro inte att det ser så här prydligt ut...

Och den här saken, den hör hemma här mest av allt. Utan honom vore det ett livlöst hem. Han som sjunger att farmor är en bajskorv (alternativt tajtoj eller kabbot) vid middagsbordet, stökar ner och kladdar, och är envis som en åsna.