onsdag 3 oktober 2012

Att så små ting kan vara så stora.

Frank har gillat att prata ända sedan den dag han lärde sig hur man gör ljud, men han har pratat mycket på sitt eget språk. Han har använt ett ord för att förklara vad han vill (vatten, sova, läsa, filmen, gunga, mat, dagis osv) och enstaka tvåordsmeningar (godnatt mamma/pappa, där bilen, gå ut). Idag när vi åt middag så råkade han rapa, och fortsatte med ett klockrent "Jag rapade lite mamma." Kanske behöver jag inte ens nämna att hans oförberedda föräldrar satt som två fågelholkar och dumglodde, smått chockade?

1 kommentar: