Vardagsromantik.

Jag har nog inte varit så rolig att ha haft att göra med dom senaste dagarna. Hormonell tornado i kroppen och en mage som gjort ont och varit svullen. Jag har tyckt synd om mig själv och varit orkeslös, gnällig och jobbig. Igår när jag lade mig för att "vila" (jag säger vila fastän jag vet att jag är en sån där som somnar i samma sekund jag lägger huvudet på kudden, det lättar samvetet litegrann) så satte mannen jag delar bo med igång med värsta storstädningen. Efter två timmar vaknade jag upp till ett hem som doftade ljuvligt, var dammtorkat i varenda vrå och skrymsle och var sak låg på sin plats, badrummet strålade och hemmet såg helt plötsligt trevligt ut igen efter att ha varit lite kaotiskt ett tag. Åh, sånt gör mycket för välmåendet, iallafall om man är lite neurotisk när det kommer till städning och ordning och reda. Kan med andra ord hända att jag är lite åt det hållet... (christoffer brukar jämföra mig med monica i vänner, om man vill ha en jämförelse.) Det kan även vara den bästa vardagsromantiken i världen - här önskas inga blombuketter, här önskas storstädning! Idag har jag njutit i vårt hem, och helt plötsligt fått inspiration till vad vi kan fixa iordning härnäst - först och främst måla om vardagsrummet och hallen (hejdå matfläckar och mossgröna tapeter!) och nu letar vi febrilt efter ett tyg att sy gardiner av.

Annars? Jag väntar fortfarande på sommaren som inte riktigt vill finna sig tillrätta trots att det är juni. Jag fyller år om en vecka, och går på semster om två veckor. Fram till dess spenderar jag dagarna på världens bästa praktik som jag hoppas att jag får vara kvar på länge, hemlighetsfilurar däremellan och leker med min bebis som blivit ett barn. Just nu är tågen det mest spännande som finns, även om dom är lite läskiga. Han pratar om sina kusiner, sin dagispersonal, bilarna och gungorna hela dagarna, ropar "godnaaatt!" när han ska sova, är känd i närbutiken som ungen som säger hej i all oändlighet, bygger lego med stor koncentration och tycker att mammas tuttar är fantastiska och använder dom som kramkuddar. Han blir ledsen och arg ibland men är inte långsint och blir snabbt glad igen med lite tröst och avledning, vilket inte alls funkade för bara ett litet tag sedan så jag konstaterar att vi är mitt inne i en underbar solskensperiod. Just nu är allt enkelt, och vi njuter av det tills det blir svårt igen. Precis som det ska vara.