Life is peachy.

Ja alltså, jag kan väl inte riktigt påstå att dom senaste dagarna har varit dom trevligaste vi upplevt tillsammans. Frank hade ju sin släng av magsjuka, som tack och lov var en kortvarig historia men som ändå gjorde pojken superhängig i ett par dagar, och inatt drabbades även Christoffer av något tjosanhejsan. Dock var det nog inte magsjuka, förmodligen någon härlig matförgiftning eller liknande. Det har varit lite tufft, eftersom jag var ensam hemma under magsjukekarusellen då min käre jobbade och så avlöstes det hela med att även han har legat däckad hela dagen och jag har haft ont i magen av oro och sov därför ingenting inatt heller. Jag klarar kräk, men det här med att han nästan svimmar och snubblar hela vägen till badrummet, det klarar jag inte. Vet inte hur många gånger jag har satt hjärtat i halsgropen inatt, beredd att rusa upp och skaka liv i min avsvimmade sambo. Nu klarade vi oss tack och lov ifrån sådan dramatik, och självklart är det mina killar det har varit mest synd om dessa dagar, men jag måste erkänna att jag kännt mig lite som superwoman som inte brytit sönder och samman. Bortsett från imorse, när jag var så trött och släpat mig igenom morgonens alla bestyr, och frallan började kasta lasange över halva hemmet. Det blev lite för mycket, och då brände tårar av frustration bakom ögonlocken. Då var jag inte så tuff, men hellre grina en skvätt och ta djupa andetag än att skrika på mitt barn som trots allt bara är ett barn.

Det positiva i det hela är att Frank har blivit så himla mammig under dessa dagar, när det mest har varit vi två. Och varför det är positivt, är helt enkelt för att han har varit pappig i en halv evighet. Just nu är det bara jag som duger till nattningen, då sängen har blivit lite läskig efter kräkfesten som skedde där häromnatten. Jag gungar honom i min famn, med hans lilla arm som håller ett stenhårt grepp runt min hals, som livrädd för att jag ska gå. När han är lugn och redo så pekar han på sängen, och då får jag lägga ner honom. Det är så mysigt att jag inte riktigt finner några ord för att beskriva det. Min underbara lilla pojke.