När arbetsdagen är slut är jag trött och brukar njuta av att sätta mig i taxibilen, med musik i öronen och känna lugnet. Men inte idag, den här taxichauffören ville nämligen inte sluta prata. Jag är världens sämsta (på riktigt) kallpratare och pratar bara om jag har någonting vettigt att säga. Men prata för pratandets skull är inte min kopp té, jag brukar hålla mig till ett "hejsan" och ett "tack så mycket" och ett "ha en bra dag" men den här människan förstod inte alls mina hintar om att jag inte ville prata och fortsatte i all oändlighet. Min delaktighet i konversationen bestod av "mm", "jasså", "okej", "där ser man", "heheh.. he..." och en gång sa han till och med "jag är taxichaufför, jag pratar jämt, HAHAHAHA!" och det var då mina "heheh.. heh..." fick komma till användning. Jag var på riktigt gråtfärdig när jag väl kom hem, nu njuter jag av tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar