Uppe med tuppen.

När man har provat det mesta för att ungen ska sova längre än till 5:00 (lagt honom både senare och tidigare än vanligt och mörklagt rummet) utan resultat så hamnar jag i ett gilla läget-mode för att orka med. Och nu går det ändå helt okej, när det är så ljust ute. Jag intalar mig själv att klockan är 8:30 istället och så känns livet lite lättare. Men visst var det härligt, när vi för några månader sedan fick väcka det sovande människobarnet innan dagis istället för att ha flera timmars dötid varje morgon. Oh well. Som med allt annat som har kännts en smula besvärligt under hans livstid, så går det över. Han kommer inte att vakna 5:00 för resten av livet, jag bara väntar på att han ska bli lika morgontrött som han är kvällstrött. (Tacka sjutton för det, även jag skulle nog somna gott 18:30 efter dessa tidiga morgonar!)

I början av juni börjar min praktik och fullt upp-livet. Jag längtar, och om jag ska vara lite materalistisk så känns det inte helt dumt att ha hamnat i en second hand-butik när jag är helt besatt av allt som har med second hand och återanvändning att göra. Lite som att hälsa på i min drömvärld när jag nosade runt i lokalerna, blir jag kvar där kommer väl hela vårt hem att se ut som en 50-talslya tillslut. (Jag frågade nämligen om det är okej att shoppa loss trots att man jobbar där och det fick man, hur mycket man vill dessutom. Åh herre... stoppa mig någon.) Och om jag ska lägga just den biten åt sidan, så är människorna som jobbar där fantastiska och jag som alltid tycker att det är lite svårt att komma in i en redan inbiten grupp kände mig så välkommen att jag tackade ja till en fika och satt och pratade som om jag inte hade gjort något annat.