Kära Frank.

Imorgon ska du sova hos din mormor och morfar. Det är andra gången i ditt liv som du sover borta, och även om det gick bra första gången och även om du förmodligen inte ens kommer att sakna oss eller märka att vi är borta så har jag ont i magen. Men det är bara för att din mamma är fånig, så oroa dig inte. Se bara till att sova gott där borta, och inte sakna oss, för det klarar jag inte riktigt.

(Tänk att jag blev en sån där, som tycker att sånt här är så fruktansvärt jobbigt. Imorgon kommer inte min älskade pojke att ligga i sängen brevid och fy, det finns inget naturligt med det. Jag har inga problem med barnvakt på dagen, men det är någonting som känns jobbigt när det kommer till nattbarnvakt. Men jag vet ju att det är nyttigt för oss alla, och jag ska försöka njuta. Och är det någon som kommer att njuta så är det Frank, med mormor och morfars totala uppmärksamhet.)