Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: ’Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är glömda.’

Dagen so far: Ta tag i diskberget (Har man världens minsta kök så innebär frukost = diskberg, hur rent och tomt det än var där innan. Känns som att jag nämner det där diskberget i var och varannat inlägg, men det är alltså inte jag som är en slusk, jag diskar minst två gånger per dag. Lovar!), gå ut på promenad till sjöarna (Frank var arg, men pippifåglarna var roliga att titta på. Sen kissade han ner sig (älskade barn, sluta ta ut snoppen ur blöjan) och blev ännu argare när vi var tvungna att gå hem igen.), äta lunch och söva en trött pojke, lägga in tradera-annonser och skriva det här. Efter middagsvilan kommer farmor/svärmor och sen lär dagen vara slut på ett ögonblick. Det var den 18:e maj 2012 det. Inte den vackraste av dagar, men åtminstone en vacker vardag. Precis så där som en tråkig och vacker vardag ska vara.

Frank och hans kusin och bästa vän Molly.
Jag blir alldeles varm i hjärtat.