Odeladi, odeladi hoppsan vilken dag.

First of all: Nu har jag försökt i all oändlighet (åtminstone sedan senaste inlägget) att fylla i den där listan som har cirkulerat runt bland bloggarna och utmanat folk till höger och vänster, men blogger vill liksom inte sammarbeta med mig så nu ger jag upp på den fronten. Bara så att ingen tror att jag är helt nonchalant, alltså, tack för utmaningarna!

Och annars, så händer det saker. Idag har jag inte behövt knapra citodon, hittills åtminstone, vilket är bra eftersom att jag blir mycket snurrig och konstig av sånna preparat. Det måste med andra ord betyda att min tand börjar må bättre, eller bara tagit en paus i växandet. Och inte för att jag ropar hej än, angående någonting helt annat, men jag ska på ett mycket spännande möte om någon vecka eller så och efter det får vi se hur livet ser ut. Hur som helt så går allting framåt, vad än det mötet eventuellt skulle ge mig, och det känns fantastiskt. Odeladi, odeladi...