Godnatt min skatt.

Nästan varje kväll, innan vi ska sova, står vi som två fån brevid spjälsängen och tittar ner på vårat sovande underverk. För det är ju verkligen så, att barn aldrig är så vackra som när dom sover. Fridfulla, stilla och så oskyldigt som någonting bara kan bli. Och där och då, så brukar hjärtat brista lite av kärlek. Då kan logiken i våra viskande och sömndruckna samtal låta lite på det här viset:

Christoffer: Det är ju nästan så att alla andra barn blir fula i jämförelse till honom.
Jag: Mm. Och tänk att alla föräldrar känner så om sina barn.