Den senaste tiden har jag fått frågan "när kommer nästa barn då?" från lite olika håll och kanter. En mindre explosion när Frank var över året, kunde gå och inte var någon bebis längre och folk började genast undra när nästa barn skulle komma. Jag vet inte, men om det redan har börjat så känns det som jag måste vänja mig vid dessa frågor, för något till barn blir det inte på flera år. Och när den dagen är här får vi verkligen hoppas att det blir en flicka, för det är ju också någon slags standard, att man måste ha en av varje, annars vore det ju så synd. För jag bryr mig så väldigt mycket om vad mina barn har mellan benen. Åh, suck på världen..
(Jag är lite bitter idag, förlåt. Jag vet ju att ingen menar någonting illa egentligen, såklart. Det vore fantastiskt med en bebis, men jag (vi) är inte alls redo för en till just nu och vill fokusera helt och fullt på ungen vi redan har. Kan liksom inte skaffa en till enbart för att bebisar är gölliga, för det är dom, jag kan smälta till en liten pöl på golvet av att se babykläder i storlek femtio. Men jag (vi) känner lite att den tiden ligger flera år i framtiden, det är så mycket som måste ordna sig innan dess. Och det är lite jobbigt att behöva försvara det bara, för det ska man ju inte behöva. Och det vore roligt med en flicka, och det vore lika roligt med en pojke. Punkt sätter vi där.)
(Jag är lite bitter idag, förlåt. Jag vet ju att ingen menar någonting illa egentligen, såklart. Det vore fantastiskt med en bebis, men jag (vi) är inte alls redo för en till just nu och vill fokusera helt och fullt på ungen vi redan har. Kan liksom inte skaffa en till enbart för att bebisar är gölliga, för det är dom, jag kan smälta till en liten pöl på golvet av att se babykläder i storlek femtio. Men jag (vi) känner lite att den tiden ligger flera år i framtiden, det är så mycket som måste ordna sig innan dess. Och det är lite jobbigt att behöva försvara det bara, för det ska man ju inte behöva. Och det vore roligt med en flicka, och det vore lika roligt med en pojke. Punkt sätter vi där.)
Vi ville ha två i ganska tät ålder och var väldigt öppna med det så vi slapp dom där frågorna (däremot verkar min mamma just nu vara lite besatt av när det egentligen ska komma en tredje, vilket vi i dagsläget inte har några som helst planer på, sidospår ursäkta). Det jag skulle komma till var att jag förstår att det måste vara jobbigt med såna frågor hela tiden. Att överhuvudtaget förutsätta att bara för att ett par har ett barn så vill de per automatik ha flera, det är rätt konstigt. Och det där med att vilja ha en av varje, vi lyckades ju pricka det med så slapp frågor eller påståenden om det med, men fy vad förbannad jag hade blivit av antydningar att vi skulle vilja det ena eller andra. Ungar är ungar, och det tycker jag är allt dom ska behöva vara - då spelar pojke/flicka ingen roll.
SvaraRaderaJag har fått den frågan flera gånger och jag blir galen av den! Bara för att man har ett barn måste man inte vilja ha ett till. När ajg säger att det räcker med en unge får jag alltid höra "säger du nu ja, men vänta bara". Och ja, det kanske blir så, men folk säger det som om det MÅSTE bli så och det måste det inte!
SvaraRadera