Vide.

För ett helt år sedan idag fick jag ett sms på en skrynklig varelse som fått namnet Vide. Han är den bästa lilla ungen näst efter min egen, han är Franks finaste buddy och hans mamma är min finaste Sandra. Grattis på 1-årsdagen, lilla hjärtat!

Det har varit en konstig dag idag. Lågt blodtryck, skakande händer, hantverkare som tagit bort trösklar och helt plötsligt klampade en försäljare in i hallen utan att plinga på, för att han såg att hantverkaren gick ut och att han med andra ord visste ett någon var hemma. Ej okej. Ibland önskar jag att jag var bättre på att säga ifrån, men jag kommer nog förbli alldeles för snäll. Min sämsta egenskap, for sure. Skärpning Madde!

Men dagen har varit fin också, trots allt. Elva månader, en vecka och sex dagar tog det för mig att klara av att lyfta i och ur Frank från badkaret alldeles själv. Hej kroppen, välkommen tillbaka! Sånt där som är en självklarhet för dom allra flesta, men fantastiskt stort för mig. Nu ska vi bada och plaska varenda dag, och kunna göra det när som helst och inte enbart när Christoffer är hemma. Barnsligt glad är jag. :-)