Soffdebuten.

Frank har nyss lärt sig klättra upp i soffan. Jag har fasat för den här dagen och nu är den här, och jag har nog fått tusen hjärtattacker under dessa tre dagar. Han kan inte bedöma alls var soffan tar slut, han reser sig upp hela tiden och vi sätter honom ner hela tiden, jag får inte mycket annat gjort under dagarna. Vi nöter, nöter och nöter - i soffan ska man sitta ner. Lättare sagt än gjort för en gosse på elva månader att förstå. Igår reste han sig mot ena soffkudden, som välte, och föll handlöst bakåt. Han fick en fin bula i pannan, hans mor fick några gråa hår och jag kanske inte behöver säga att jag längtar till att soffan blir ointressant för honom. Just nu är det ju så spännande, såklart.
Det här med att lära sig gå har han nog lagt lite på hyllan också, han kryper mestadels och går sina ostadiga 5-7 steg mellan möblerna och sen tycker han att det räcker. Jag måste säga att nu när han har upptäckt soffan så gör det inte så mycket att han väntar lite till med att lära sig gå på riktigt, det kanske resulterar i några vurpor mindre iallafall. Känner just nu att jag vill mura in hela hemmet med kuddar..