Köttgryta, bränt kol eller nan-bröd.

Jag känner mig lite misshandlad. Har ett läskigt rivmärke i ansikte efter att Frank varit där med sina klor, och jag har även kala fläckar och/eller tussar lite varstans i håret eftersom att Frank gärna drar av mitt hår så fort han får chansen. Jag försöker förklara för honom att det faktiskt är jag som har burit honom fram till livet, att det är jag som ger honom mat i magen och gärna byter hans bajsblöjor, och önskar att han kunde visa sin kärlek på något annat vis än att förvandla sin mamma till ett ärrigt troll. Han verkar inte riktigt förstå, men jag antar att han älskar mig ändå, trots allt..

Igår spenderade vi nästan hela dagen hemma hos mamma och pappa, med sällskap av Veronica & Julia. Jag åt kycklingsallad, och resten av herrskapet åt pizza. Visst är det typiskt att man ska bli sugen på fett just då, när det ändå är för sent? Varför vara nyttig när man kan vara onyttig, tänkte jag just då, när jag såg alla fettdrypande pizzor framför mig. Jag stillade mitt akuta fettbegär genom att stjäla litegrann från tallriken brevid, så nu känns livet okej igen iallafall. Jag är inte så förtjust i pizza egentligen, men jag tycker det är märkligt att kroppen nästan skriker efter vissa saker ibland, helt plötsligt. Igår ville kroppen ha fett, idag vill den ha köttgryta! Eller quorngryta blir det, för ikväll kommer Susanna på middag och det ska bli så himla trevligt. Får dock se om grytan smakar gryta eller bränt kol, igår när vi förberedde den tyckte jag nämligen att det doftade väldigt gott nan-bröd inifrån köket. Fem minuter senare kom vi på att det nog är grytan som blivit bränd, för något nan-bröd har vi då inte. Får se om vi lyckades rädda det. Annars äter vi och ser glada ut iallafall.