Vardagsromantik: När man yrvaket ställer sig brevid sängen, med håret på ända och ena tuttisen som trillat utanför linnet (eller kanske inte riktigt, men bara så att ni ska förstå den icke-existerande charmen) och ens käraste tittar på en så där som bara ens käraste kan, och säger: Vad fin du är. Jag blir alldeles varm i magen nu.
-
Och idag var det BVC, dags för en 8-månadersbesiktning. Frank är nu 9030g tung och 71cm lång. Han smeker sin kurva fortfarande, precis på normalstrecket, varken över eller under. Det är inte konstigt att det börjar bli tungt i armarna nu, nej. Åh! Min stora, lilla Frank. Kan du inte krympa och få plats i min ficka? Det vore så praktiskt. Så lovar jag dig att jag ska skydda dig från allt ont i världen. Och förutom det, att han han är normal på alla sätt och vis och att jag vill ha honom i min ficka, såg allt bara bra ut. Inga avvikelser någonstans egentligen. Hon kunde inte (och inte vi heller, för den delen) se någon skelning, och det lättade mitt hjärta litegrann. Eller ganska så mycket. Jag hade stora problem med det när jag var liten, och trots operation och glasögon så ser jag idag bara med mitt ena öga ändå, och är med andra ord halvblind. Det vore ju skönt om min son iallafall fick slippa det. Hon kunde också konstatera att han kryper väldigt snabbt, och det har vi märkt. Det var han tydligen lite tidig med, och det är lite sådär, det hade varit skönt om han väntade med att gå till han var 1år åtminstone. Men eftersom han reser sig och går längst möbler redan nu så är det inga goda tecken på att han lär vänta tills dess. Nåväl, vi märker. Det finns ingenting vi kan göra åt saken ändå, han lär sig när han är redo. Heja dig, älskade lilla kid!
-
Och idag var det BVC, dags för en 8-månadersbesiktning. Frank är nu 9030g tung och 71cm lång. Han smeker sin kurva fortfarande, precis på normalstrecket, varken över eller under. Det är inte konstigt att det börjar bli tungt i armarna nu, nej. Åh! Min stora, lilla Frank. Kan du inte krympa och få plats i min ficka? Det vore så praktiskt. Så lovar jag dig att jag ska skydda dig från allt ont i världen. Och förutom det, att han han är normal på alla sätt och vis och att jag vill ha honom i min ficka, såg allt bara bra ut. Inga avvikelser någonstans egentligen. Hon kunde inte (och inte vi heller, för den delen) se någon skelning, och det lättade mitt hjärta litegrann. Eller ganska så mycket. Jag hade stora problem med det när jag var liten, och trots operation och glasögon så ser jag idag bara med mitt ena öga ändå, och är med andra ord halvblind. Det vore ju skönt om min son iallafall fick slippa det. Hon kunde också konstatera att han kryper väldigt snabbt, och det har vi märkt. Det var han tydligen lite tidig med, och det är lite sådär, det hade varit skönt om han väntade med att gå till han var 1år åtminstone. Men eftersom han reser sig och går längst möbler redan nu så är det inga goda tecken på att han lär vänta tills dess. Nåväl, vi märker. Det finns ingenting vi kan göra åt saken ändå, han lär sig när han är redo. Heja dig, älskade lilla kid!
Tack så jättemycket för kommentaren i bloggen.
SvaraRaderaDu verkar inte ha haft det lätt du heller och jag lider verkligen med er som får stå ut med alla "problem" av smärtor och sjukhusbesök!
Skönt ändå att höra att du mår bra idag, och jag tror verkligen att man som person blir starkare i sig själv efter att ha gått igenom allt "skit" eller jag hoppas att det är så iaf =)