Lite barnfri.

Det är ensamt, och det är jättemärkligt. Tog en jättelång sov- och mysmorgon tills jag tvingade upp mina killar (jag är allvarligt störd på så vis, jag KAN inte gå upp före christoffer, fråga mig inte varför), snäll som jag är. Christoffer och Frank är ute på äventyr och det är det enda som gör att det tillochmed är lite skönt. När jag vet att Frank är ute med sin pappa ett par timmar alltså, då är det fantastiskt skönt att få pusta ut litegrann. Få gå på toaletten i den takt man vill, sitta i soffan och äta mackor i lugn och ro utan en liten kille som kryper fram och drar en i benen om man får för sig att ta det lugnt en stund. Så nu ska jag försöka njuta, medan jag längtar. Det är lite annat när vi har barnvakt, då går man med en jobbig klump i magen hela tiden. Varför vet jag inte, bara känslan av att det såklart inte är någon som kan läsa Frank som vi kan. Men det är nog vi som tycker att det är bra mycket jobbigare än vad Frank tycker. Han trivs med dom flesta människor, så länge det inte är alldeles för högljutt med för många okända människor som ska klämma och känna på honom. Då säger han till på skarpen. Men annars har barnvakt fungerat toppen varenda gång, och det är så skönt. Bara han har fått vänja sig ett par minuter tillsammans med oss först, så.

För övrigt funderar jag på en liten förändring till helgen. Det slog mig i oktober '10, när det kom ut en liten rödhårig och blåögd sak ur mig. Varken jag eller hans pappa är rödhåriga eller blåögda, men förmodligen har vi det i oss. Och eftersom att jag tycker den lilla saken är det vackraste som finns, även om hans röda hår inte är rött längre, så har jag fallit för det, mer och mer. Min ögonfärg går ju inte att ändra på, men hårfärg kan man alltid exprimentera med. Vi får se, om jag vågar. Det är ju inte hela världen om det skulle bli hemskt heller, hår är bara hår.

Och i eftermiddag blir det middag hos världens bästa mor & far. Finfina onsdag!